Aivi Luik är tillbaka på gymmet där hon var när hon upptäckte mejlet på sin mobiltelefon. Hon säger att hon lika gärna kunde ha missat det eller så kunde det ha hamnat i papperskorgen. Texten var på italienska och hon förstod inte innehållet, men eftersom ordet doping är detsamma på många språk antog hon det värsta.
Den italienska antidopningsbyrån Nado Italia åtalade henne för antidopningsbrott. För en idrottare som aldrig hade testat positivt och trodde att den två år gamla historien om en felaktig medicinsk dispensansökan var passé, kom nyheten som en chock.

Efter avslutad sitt träningspass och omklädda till civila, berättar mittbacken om mardrömmen hon kastades in i under våren. Egentligen skulle hon ha varit i London för att försöka ta Häcken till gruppspelet i Champions League, men tre månaders avstängning gör att hon inte ens kan vara på samma arena som sitt lag.
– Jag kom tillbaka till Göteborg den dagen vi mötte Arsenal hemma, men jag fick inte vara där och heja på laget utan var tvungen att se matchen på tv, säger hon.

Aivi Luik heter Kerstin i mellannamn, är född i Australien av en svensk mamma och har släkt i Västra Frölunda. Fotbollen har tagit 39-åringen på en lång resa runt om i världen. Innan hon avslutade sin karriär ville hon spela i Italien. Hon lockades av kulturen, maten och de vackra platserna. Så när hennes agent sa 2021 att det fanns intresse från en klubb i Neapel på uppgång, sa hon ja.
Pomigliano, som bildades 2019 och redan två år senare hade avancerat till högsta ligan, motsvarade inte hennes förväntningar.
– Uttryckt så här, det var inte den proffsigaste klubben jag varit på, säger hon.
Det är försiktigt uttryckt. Nyligen vittnade tre tidigare lagkamrater på det internationella spelarfacket Fifpros hemsida om grovt tjänstefel i klubben.
Flera spelare har fått sina kontrakt förfalskade och saknar lön.
En spelare hävdar att hon hotades med rättsliga åtgärder om hon inte tränade och spelade trots att hon var skadad.
En spelare fick oönskade inbjudningar från en person med anknytning till klubben som hade nyckel till hennes lägenhet.
Därför är det inte förvånande att det var administrativa blunder från Pomiglianos klubbläkare som ledde till Luiks avstängning.
– Du vet, min rygg gjorde så ont att jag aldrig hade kunnat spela den matchen ändå. Jag gick med på att sitta på bänken för att vara ett moraliskt stöd för tjejerna. Hade jag inte gjort det hade det här aldrig hänt, säger Luik.

Hon pratar om Pomiglianos match mot Sassuolo den 2 april 2022. Fyra dagar tidigare hade Luik skickats av klubben till en specialist för sina ryggproblem. Läkaren gav henne en kortisonspruta.

Internationella antidopningsbyrån WADA:s regler kring kortisonanvändning är omfattande. Preparatet som Luik fick innehåller ett ämne som är förbjudet av WADA om det tas under tävling, vilket i fotboll gör att det inte kan ges till idrottaren under matchdagen. Det får dock ges innan matchdagen och om spelaren testar positivt på substansen på matchen går det att ansöka om dispens i efterhand. Läkaren ska då visa att behandlingen inte skett under tävling.
Luik testades aldrig i samband med matchen, men eftersom klubbläkaren felaktigt och helt i onödan skickat in en dispensansökan i förväg, bedömde den italienska antidopningsmyndigheten att hon hade preparatet i kroppen vid tävlingstillfället. Att hon inte spelade en enda minut spelade ingen roll. Det räckte med att hon var med i laguppställningen.
Nado Italia gav klubben möjlighet att rätta till felaktigheterna, men så blev det inte.
– Det konstiga var att jag, idrottaren som allt handlade om, inte fick ta del av den korrespondensen. Hade jag fått det hade jag kunnat se till att allt blev rätt, säger Luik.

Pomigliano degraderades från Serie A förra året och bedriver idag ingen elitverksamhet. DN har utan framgång sökt representanter för klubben.
Luik är inte ensam om att tycka att det är konstigt att idrottaren straffas när det är uppenbart att någon annan gjort ett misstag. Det är också ett skäl till att hon överväger att överklaga domen till Cas, idrottens skiljedomstol. Hon har redan betalat en avgift på 12 000 kronor och skickat in en anmälan om att hon tänker överklaga, men hon tvekar om hon ska gå vidare på grund av de höga kostnaderna.
– Jag tycker att det är en sådan orättvisa att alla idrottare inte ska ha råd att försvara sig. Jag är i en position där jag åtminstone kan överväga det, men många andra är det inte. Jag förstår att det måste finnas organisationer som reglerar sporten och ser till att det är rent, men det måste också finnas en annan sida där man hjälper idrottaren, speciellt i fall som är tydliga, säger Luik.

Hon påpekar också hur ovanligt det är för de flesta idrottare att vara inblandade i en juridisk process och hon saknar ett protokoll för hur man ska gå tillväga. Själv hade hon inte kunnat driva sin sak utan stöd från sina advokater och Anna Thorstenson, den svenska antidopingombudsmannen som utsetts av Wada.
Luiks advokat ser fallet som unikt och menar att det borde ligga i Wadas intresse att låta Cas avgöra om Nado Italia agerat korrekt. Därför har han skrivit till Wada och bett om deras stöd i frågan.

Luik menar det dagens system ger inte idrottaren tillräckligt skydd.
– Ärligt talat, innan allt det här hände tänkte jag inte så mycket på det. Du läste i tidningen om ett dopningsfall och tänkte inte så mycket på det. Nu när jag har gått igenom det här inser jag att det finns orättvisor och obalans. Precis som det är fokus på att bevisa skuld, bör det vara fokus på att bevisa oskuld.
Hela affären har lärt henne att man som elitidrottare måste ta ett större personligt ansvar i antidopningsfrågor. Det är också hennes uppmaning till andra idrottare.
– Förut trodde jag att det bara fanns en typ av kortison, men nu vet jag bättre, säger hon.
En friande dom i Cas skulle ge henne upprättelse och kunna hjälpa andra som hamnar i samma situation, men det skulle inte ge henne tillbaka allt hon missat, till exempel möjligheten att delta i förra sommarens OS för Australien eller hjälpa Häcken i Allsvenskan.

Men nu blickar hon framåt och hoppas kunna spela de sista omgångarna efter att hennes avstängning går ut den 16 oktober.
Till en början kändes det fruktansvärt att inte kunna berätta för sina lagkamrater varför hon inte kom till Sverige för att träna och hon oroade sig över omgivningens reaktioner när avstängningen blev känd. Den känslan förändrades snabbt.
– Jag är djupt tacksam för all kärlek och stöd jag fått sedan detta blev känt, säger hon.
Hon är särskilt tacksam mot Häckens klubbledning som alltid har stått vid hennes sida. Hon säger att en annan klubb kan ha reagerat annorlunda när de fick veta att deras spelare blivit avstängd för dopningsbrott och rev upp kontraktet.
Luiks kontrakt går ut efter den här säsongen, men hon vill inte att hennes fotbollskarriär ska sluta så här. Därför, om Häcken vill förlänga och inget annat stannar, kommer det att finnas en 40-åring i det svenska damlaget nästa säsong.