Alexander Löfgren varnar för att förverkliga techjättarnas agenda

Sverige tappar huvudet i den absurda AI-kapprustningen, och riskerar att springa techjättarnas ärenden. Om de nationella AI-satsningarna blir för ensidigt teknikfixerade går Sverige miste om en stor del av samhällsnyttan. I höst behöver regeringens AI-kommission presentera en färdplan för hur vi utvecklar ett samhälle där mänsklig och artificiell intelligens kompletterar varandra.
Företrädare för techbranschen varnar för att Sverige släpar efter i investeringar i digital infrastruktur och AI-utveckling. Det är förståeligt. Företagen de representerar gör stora vinster på investeringarna i datanätverk, serverhallar, hård- och mjukvara samt teknisk expertis som AI kräver. Dessa investeringar behövs, men de är bara halva lösningen på ekvationen att kunna skala upp fördelarna med AI i organisationer och på samhällsnivå.

Regeringens AI-kommission är också exalterade över Sveriges försening i den globala AI-frenzyn och kommer därför att föra fram sin slutrapport till i höst. Det är bra att AI-kommissionen agerar proaktivt, men du behöver nog inte vara alltför orolig för att Sverige ska tappa mark i utvecklingen av artificiell intelligens. Oromolnet är snarare att vi inte tar tillvara vår samlade intelligens i den fortsatta utvecklingen av Sverige, där AI och människor med sina respektive intelligenta egenskaper gemensamt skapar samhällsnytta.

Intelligens är både en “transaktionell” och en “relationell” förmåga. Transaktionsförmågan är den vi oftast förknippas med när vi tänker på intelligens eftersom det handlar om att förstå och bestämma frågor, samt att planera och lösa uppgifter och problem. Det är denna intelligens som står i fokus när vi pratar om AI, som bygger på “input och output”, och därmed kan översättas till data som kan definieras, genereras, kategoriseras, bearbetas och mätas i den digitala världen. Och vi ser redan att AI – jämfört med människor – på många områden har överlägsen kapacitet i transaktionsförmåga.
Den andra formen av intelligens, relationsförmågan, handlar om att kunna särskilja olika typer av situationer, utvärdera olika handlingsalternativ, söka upp sammanhang som gynnar oss, utveckla relationer med andra och ta hand om dem och det vi bryr oss om. Människans unika relationsförmåga har utvecklats under tiotusentals år av evolution, och är svår att översätta till digital form eftersom den bygger på vad vi i den sociala världen kan kalla “förnuft och känsla”. Och på det området är människor överlägsna AI.

Vår relationsförmåga har utvecklats under tiotusentals år och bygger på vad vi i den sociala världen kan kalla “förnuft och känsla”. På det området är människor överlägsna AI

Samhällsnyttan med AI blir därför en fråga om hur vi skördar värdet av den nya kollektiva intelligens som uppstår genom integrationen och samarbetet mellan konstgjorda och mänskliga krafter. Och framförallt hur vi skapar kollektivt intelligenta system i organisationer och i samhället som balanserar transaktions- och relationsförmågor på ett värdeskapande och meningsfullt sätt för de syften och mål vi vill uppnå.
Pratet om artificiell intelligens handlar ofta om automatisering och att AI kommer att konkurrera ut och ersätta människor. För rena transaktionsuppgifter börjar detta redan bli verklighet, men det betyder inte att människans roll minskar i betydelse. Det betyder bara att människans roll förändras och att vår relationsförmåga blir ännu viktigare för att ständigt komplettera massproduktionen av AI-genererad input och output med förnuft och känsla.

Det finns redan otaliga exempel på AI-tillämpningar där människan, och därmed relationsförmågan, naivt rationaliseras bort med både kränkande och ibland skrattretande resultat. När myndighetsbeslut överlåts till algoritmer utan inblandning av mänskligt omdöme som kontrollfunktion, äventyras vår rättssäkerhet. När invånarna får sluddrigt tal i sjukvårdsinformationen för att den är autonomt styrd av en chatbot, är det höginsats för människors hälsa. Och när AI-genererade beställningar hos hamburgarkedjan resulterar i oönskat baconströssel på glassen – ja, då blir själva begreppet intelligens ganska bisarrt.
AI-kommissionens rapport i höst hoppas jag inte bara kommer att fokusera på nya investeringar i teknologier, anläggningar samt utbildning och anpassning av människor till AI-teknik. Jag hoppas också att den kommer att presentera en färdplan för hur AI kan bidra till att utveckla vårt nuvarande informationssamhälle till ett intelligenssamhälle, där digitala transaktioner och sociala relationer är mer balanserade. Ett Sverige vi själva vill leva i.

Samhällsnyttan med AI är kollektiv intelligens. Kollektiv intelligens är både mänsklig och artificiell

Sverige behöver nya förutsättningar för att lösa många av våra mest komplexa sociala utmaningar, såsom klimatarbete, brottslighet och krisberedskap, där AI är avgörande för att komplettera och avlasta mänsklig kompetens och kapacitet. Den inriktningen skulle också göra Sverige till en nykter aktör i det pågående AI-ruset, med en sund och stadig samhällsutveckling med AI som en unik positionering globalt.

Sveriges uppgift är inte att inse techjättarnas agenda i masshysterin kring AI. Som en liten nation i världen måste vi agera mer intelligent än så. Presentationen av AI-kommissionens rapport måste vara starten på en kunnig och kraftfull nationell AI-samordning och styrning som förstår att samhällsnyttan med AI inte är artificiell intelligens. Samhällsnyttan med AI är kollektiv intelligens, både mänsklig och artificiell.
Läs mer:
AI-skräpet ersätter de mänskligt skapade sakerna