I tisdags vann Turkiet åttondelsfinal i fotbolls-EM mot Österrike med 2–1. Mittbacken och tvåmålsskytten Merih Demiral var matchens hjälte.
Efter mål nummer två knäppte 26-åringen ihop tummen, långfingret och ringfingret, och pekade samtidigt uppåt med pekfingret och lillfingret. Mittbacken lade senare upp en bild på gesten Xmed tillhörande text: “Lycklig är den som säger att han är turk”.
– Det är en relativt avpolitiserad tolkning, där den här gesten reduceras till ett nationalistiskt uttryck för makt, säger Ekim Çağlar, författare, författare och Turkietexpert.
Men alla köper inte den förklaringen, eftersom gesten är kopplad till de grå vargarna.
– Det som går fel är om man ser till det historiska och politiska sammanhanget som finns kring symbolen. Det är kopplat till en form av radikal turkisk nationalism. Det är ingen allmän nationalistisk symbol, även om vissa försöker hävda att det är det, säger Çağlar.

I fredags meddelade det europeiska fotbollsförbundet Uefa att Demiral är avstängd i två matcher. Han missar därmed kvartsfinalen och en eventuell semifinal.
– Oavsett om det enligt hans åsikt var ett uttryck för makt utan politiska konnotationer, så är det precis vad det är. Du kan inte undgå det. Det är politiskt, och det är politiskt laddat, säger Ekim Çağlar.

Vissa som har tagit Demiral till sitt försvar hänvisar till att vargen i sig är en symbol för turkar och det turkiska folket.
– Det är sant att vargen är en mytologisk figur inom den turkiska nationalismen, men den här specifika handrörelsen är kopplad till en politisk tradition och rörelse som är ultranationalistisk, säger Ekim Çağlar.
Han fortsätter:
– I Turkiet talar man om Ülkücülük, (ungefär “idealism”) som utgör en speciell ultranationalistisk tradition. Dess största parti är en del av regeringsunderlaget. På så sätt är det en normaliserad rörelse, även om partiet samtidigt är radikalhöger.
– Den här rörelsen och traditionen har också ett blodigt förflutet. Det står för en turkisk nationalism som är extremt uteslutande. Rörelsen har attackerat och dödat människor på grund av deras politiska åsikter eller övertygelse.

Den kontroversiella gesten har även genererat politiska reaktioner på flera håll, bland annat i värdnationen Tyskland – som på torsdagsmorgonen kallade den turkiska ambassadören i Berlin till ett möte, enligt nyhetsbyrån AFP.
“Turkiska högerextremisters symboler har ingen plats på våra arenor. Att använda fotbolls-EM som en plattform för rasism är helt oacceptabelt”, skrev Tysklands inrikesminister Nancy Faeser under X.
Tyskland är ett av många länder i väst som tidigare – bland annat under fotbolls-VM i Qatar 2022 – anklagats för dubbelmoral i frågor som rör fotboll och politik, och relationen dem emellan. Detsamma kan sägas om Uefa och det internationella fotbollsförbundet Fifa.

– Om man är specifikt kritisk till den här typen av ultranationalism så finns det opinionsbildare, media, politiker och idrottsinstitutioner som har mycket att leva upp till för att visa att man är konsekvent, säger Ekim Çağlar.
Turkiet svarade i sin tur på Nancy Faesers uttalande genom att kalla den tyska ambassadören i Ankara till ett möte, enligt AFP. Det turkiska utrikesdepartementet har kallat UEFA:s utredning om Demiral “oacceptabel”.
“De reaktioner som de tyska myndigheterna visat på Demiral är i sig främlingsfientlighet”, står det också påståendet.
Det här är inte första gången Tyskland, Turkiet och politik nämns i ett och samma sammanhang. Det är inte heller första gången som Tyskland, Turkiet och fotbollen nämns i samma sammanhang.
Forskare har uppskattat att ungefär sju miljoner av Tysklands befolkning på 84 miljoner är av turkiskt ursprung. I den turkiska EM-truppen finns Kaan Ayhan från Gelsenkirchen, Kenan Yildiz som är uppvuxen i Regensburg i Bayern och Hakan Çalhanoğlu från Mannheim.
Dessutom var det inte många år sedan som Mesut Özils avhopp från det tyska landslaget (2018) skapade stor debatt. Mittfältaren fick hård kritik i Tyskland efter att han tillsammans med İlkay Gündoğan – som senare i sommar kan komma att lyfta EM-pokalen som lagkapten för hemmalaget – och Cenk Tosun (en annan turkisk EM-spelare) poserat på bild med Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan under den våren.

“Jag är tysk när vi vinner, men jag är en invandrare när vi förlorar”, skrev Özil i ett öppet brev på X den sommaren.
Sedan dess har Erdoğan varit med på Özils bröllop och den före detta mittfältaren har även uppmärksammats i bland annat tyska tidningen Bild för en kontroversiell tatuering som kopplas till just radikal turkisk nationalism.

Spelar på lördag Turkiets EM-kvartsfinal mot Nederländerna. Sedan har president Erdoğan ändrat sitt schema, och planerar att vara i Berlin.
Det, tillsammans med de starka reaktionerna från den officiella sidan, ger en bild av ett Turkiet som – åtminstone politiskt – står bakom Demiral och gesten. Ekim Çağlar ger sammanhang kring Erdoğan och hans AKP-parti.
– Det är inte en symbol för tradition eller en symbol som varit vanlig i Erdoğans politiska rörelse. Men det är inte heller något som står i kontrast till eller i konflikt med Erdoğans styre. Det är en naturlig del av regeringsgrunden i form av samarbetspartiet MHP.
– Samtidigt är det här en radikal turkisk nationalism som har förgreningar. Det finns också oppositionella som gör detta tecken. MHP är en av parterna, men det finns även andra.
De pågående diskussionerna i det turkiska omklädningsrummet är osannolikt att nå allmänheten i någon högre grad. Samtidigt är frågan om hur situationen är för en spelare som potentiellt tänker annorlunda om sakernas tillstånd.

Ett exempel på en spelare som varit minst sagt ute i kylan är Hakan Sükür. Den gamle landslagshjälten var efterlyst i Turkiet på grund av sina kopplingar till Gülen-rörelsen, och har sedan dess levt i exil i USA. Exakt vad han gör och var han är idag är oklart.
– Jag tror att många avstår från att kritisera den här typen av agerande med tanke på att UD har så tydligt stött Demiral, säger Ekim Çağlar.
– Jag tror att det är väldigt svårt för en spelare, även om han skulle kunna tänkas vara kritisk, att öppet ta avstånd från gesten nu.

Samtidigt säger Çağlar att Erdoğan och hans AKP inte är ensamma i sitt slag.
– Det här är inget unikt, att man från myndigheternas sida håller sig nära populära nationella symboler. Det har varit så här i förhållande till fotboll i princip sedan Republiken bildades 1923.

Läs mer: Efter den kontroversiella gesten – stänger Uefa av Merih Demiral