I våras märkte Elian Sundén och hans mamma att allt inte stod rätt till. Efter flera undersökningar visade det sig att han led av aplastisk anemi. Det gör att benmärgen inte producerar tillräckligt med blod, vilket bland annat påverkar immunförsvaret mycket negativt.
– Förra veckan var han så sjuk att jag inte trodde att han skulle överleva. Då blev jag livrädd och då visste jag att det är så här det kan bli, säger Therese Wahlgren Sundén, Elians mamma.

Värre för varje dag

Elian lyckades bli bättre igen och är nu hemma från sjukhuset, men det som kan rädda Elian i längden är en stamcellsdonation.
– Jag blir sämre och sämre för varje dag som går. Det går ner. Fortsätter det här blir jag bara sämre och sämre och så småningom orkar inte kroppen mer, förklarar han.

Alla mellan 18-35 år som kan tänka sig att donera stamceller kan anmäla sig till Tobiasregistret. Några enkla tester som kan jämföras med ett coronatest kan då visa om man kan matchas med en sjuk person. Men att hitta en perfekt matchning är inte lätt. Det behövs många fler givare och särskilt unga män, enligt Nicole Silverstolpe, vd för Tobiasregistret.
– Män är större, de har större kroppsvolym. Och om patienten är en man kan han behöva fler stamceller än vad en ung kvinna kan ge. Registret har idag 70 procent kvinnor. Därför behöver vi få in betydligt fler män än vad vi har i dag och vi ser att de unga killarna behöver en extra knuff för att bli redo och anmäla sig.

Två månader

Enligt Elians läkare skulle han helst behöva en transplantation inom två månader, men än så länge finns det ingen matchande donator. Familjen hoppas nu desperat att någon ny ska träda fram som kan rädda honom. Elian säger själv att han inte vill tänka på vad som händer om han inte hittar en match, utan fokuserar på att inte anstränga sitt svaga immunförsvar. Egentligen borde han vara i skolan nu och hade gärna gått och tränat, men det får vänta.
– Det är klart att det är frustrerande, men jag tror samtidigt att det kommer att ta den tid det tar. Det viktiga är att det går bra och att jag blir frisk.

Mamma Therese försöker också hålla humöret uppe, men det är inte alltid så lätt.
– Det är överväldigande ibland. Elian är väldigt duktig, han lyssnar så noga på läkarna och är fantastisk på detta. Jag är inte lika fantastisk. Men jag är en mamma, antar jag. Jag skulle älska att byta med honom, men nu har han det här och jag kan inte göra någonting.