Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
Efter att Värnamo i söndags i Borås besegrade Landskrona BoIS med 1-0, i kvalet för att vara kvar i allsvenskan, stod en helt slutkörd Simon Thern i Max-studion och såg ut att kunna kollapsa vilken sekund som helst.
“Jag är helt utmattad, mentalt, fysiskt. Det känns som att jag vill gå och lägga mig nu och inte vakna förrän i februari, lagom till cupen.”
Han spelade också med en lätt hjärnskakning som han ådrog sig i det första kvalmötet. Inte bra, Värnamo. Det finns ett liv efter fotbollen också. Men, visst förstår du honom, fan vet om Värnamo vann utan Simon Thern. Knappast.
“Jag trodde att jag skulle svimma när jag byttes ut”, fortsatte han.
Man får nog inte ut så mycket mer av den gubben än så, tänkte jag efter hans inledningsord i eftersnacket – då höll Simon Thern en låda framför trion Tommy Åström, Alexander Axén och Pär Hansson, de såg alla ut som fågelholkar. Thern pratade och pratade och pratade. De fick inte en syl i vädret. Förresten: Pär Hansson, är han inte en av de bästa tv-fotbollskunniga i Sverige?!
Man är van vid särskilt fotbollsspelare idag har absolut noll och inget att tillägga, de är mediatränade i absurditet, de svarar i bästa fall på frågorna med enstaviga, och om de ens är det minsta kontroversiella så håller de bara käften, mumlar något – eller svarar på något annat.
Efter en partiledarutfrågning för en tid sedan drev jag idén att helt och hållet avskaffa den typen av program, eftersom ingen svarar på frågorna ändå, inte ens de enklaste, mest grundläggande ja eller nej-frågorna.
Varför ska vuxna kompetenta journalister envisas med en helt dödfödd idé? Vi tittare har slutat bry oss för länge sedan.
Frågan är hur meningsfullt det är att fortsätta ställa frågor till fotbollsspelare som inte vill prata. Nu är det också så att väldigt få tv-journalister verkar förbereda sig särskilt mycket eller noggrant om de bara ska ställa fyra frågor efter en match – det kanske inte kräver någon gnuggning av knogarna, eller är det precis vad det gör ? Svårt att veta.
Viktor Gyökeres intervjuades på tisdagen efter att hans Sporting förlorade hemma mot Arsenal med 1-5. Niklas Holmgrens frågor var knappast i världsklass, men varför ens bry sig.
En helt vanlig fotbollsspelare är svår att få ut något av, och en trött och besviken fotbollsspelare som precis förlorat med nedflyttningssiffror har egentligen ingenting att säga. Viktor Gyökeres visade det med all önskvärd tydlighet. Jag vet inte om du märkte det, men han börjar och avslutar nästan varje mening med ett ja. Ja, ja, ja, ja. Inget illa menat, men när de ändå håller medieutbildningen…
Sedan finns det ibland, undantagsvis, en Simon Thern. Gud vare prisad.
Han var ganska kontroversiell efter söndagsintervjun, efter en förklaring om att han var helt ledsen för vissa personer i och runt Värnamo. Många verkade vilja vara någon annanstans, i en annan klubb, i ett annat land. Som inte var beredda att slåss, ge allt.
Inför nästa säsong, sa Thern, måste klubben städas upp, många hade för länge haft tankarna någon annanstans, i ett helvetes kvaldrama måste alla dra åt samma håll – man undrar om alla fick åka bussen hem till Värnamo ?
– De spelare som vill vara i Värnamo och jobba för att det ska bli bra, de ska stanna i Värnamo – resten kan skickas iväg, jag vill inte se dem längre, sa Thern.
Det var ord och inga ramsor. Du älskar honom när han är på det humöret. Han kanske är för smart för att bli fotbollstränare, se bara hur hans envisa pappa Jonas Thern har blivit behandlad just på grund av sin envishet. Men jag tror att Simon Thern har ledaregenskaper som går utöver det mesta.
Det lutar nog åt att han blir expertkommentator de luxe, med rätt att verbalt döda. Han är väl lämpad för den positionen efter karriären. Han är mycket välkommen.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
“Listan över de bästa spelarna genom tiderna kan inte tas på allvar”
“All fotboll måste rivas isär – vart tog freden vägen?”
