Den färgglada klungan slingrar sig som en orm genom natursköna Nouvelle-Aquitaine – Frankrikes största region som sträcker sig längs Biscayabukten nere i sydväst.
Det är den 8 augusti 2023, och drygt sex mils trampning återstår i Tour de Frances åttonde etapp mellan Libourne och Limoges – för alla utom en av cyklisterna.
I baksätet på en ambulans sitter Mark Cavendish blank i ögonen, armen vilar i en bärsele och ett brutet nyckelben. Några meter bort och några minuter tidigare vred han sig av smärta på asfalten. Britten hade, i det alltid så tajta gänget, av misstag vidrört en annan cyklists bakhjul. En stund senare var 38-åringens karriär över.
“Tour de France sörjer”, utbrast tävlingsledaren Christian Prudhomme.
“Alla ville se honom gå för en vinst till”, sa den slovenske stjärnan och konkurrenten Tadej Pogacar till AP efter etappen.
En enda vinst det var allt som krävdes för att Mark Cavendish skulle skriva historia. Två år tidigare hade han tangerat legendariske Eddy Merckx rekord på 34 etappsegrar i världens största cykellopp, och strax innan tourstart meddelade britten att det skulle bli epilogen till en lång och framgångsrik karriär.
Men då och där såg jakten på den 35:e segern ut att få ett bittert slut.

Isle of Man, inkilad mellan Irland och Storbritannien i Irländska sjön, är kanske mer känd för cyklar med motorer än utan – men det var här Mark Cavendish tog sina första steg. Smeknamnet “Manx Missile” kommer också härifrån – manx är ett keltiskt språk som talas på ön.
Cykelkarriären tog fart på allvar med segern i det belgiska endagsloppet Scheldeprijs våren 2008. Samma år tog han även VM-guld på banan tillsammans med Bradley Wiggins. Duon är en stor del av det brittiska cykelundret som började i början av 2000-talet, och 2012 blev Wiggins den första brittiska vinnaren i Tour de Frances historia.
Som en utpräglad sprinter och sprintspecialist är det inte totalen utan etappsegrarna som alltid har varit målet för Mark Cavendish. Mellan 2008 och 2013 tog han 25 etappsegrar i Tour de France, och redan som 28-åring var han bara nio segrar från Eddy Merkcx “omöjliga” rekord.
Vägen till en plats i historieböckerna var helt öppen.

En som var lagkamrater med Mark Cavendish i Tour de France är Thomas Löfkvist. Svensken avslutade sin proffskarriär för tio år sedan och har sedan dess följt brittens framfart.
Vad var ditt intryck av honom då?
– Han var oerhört driven och målmedveten, och det märks också i att han som 39-åring tar det här rekordet, trots alla motgångar han haft på vägen, säger Löfkvist.
– Som lagkamrat var han, till skillnad från den arroganta bild man kanske fått via media, otroligt varm och omtänksam.

Att kämpa Att avancera genom ett kluster av över hundra män under en spurtstrid är en komplett vetenskap. Det gäller att ha vassa armbågar, ett huvud på skaft – och skickliga lagkamrater som bär en till fronten. Till råga på allt kan det oftast gå så fort som 70 kilometer i timmen.
Thomas Löfkvist agerade assisterande ryttare till Mark Cavendish i början av sin karriär.
– Han var en riktig lagledare. Han visste vad han behövde och han hade inga problem med att uttrycka det. Det var det som drev oss. Jag hejade på honom under hans första tourvinster, och anledningen till att vi gjorde det så bra var att han var så tydlig i sitt påstående.
Men att bli en sprinter i världsklass på cykeln kräver mer än bara vassa armbågar.
– Han är så snabb, mycket på grund av sin väldigt låga position. Han är trots allt en hand lång vilket gör att han är väldigt aerodynamisk. Sedan är han perfektionist när det kommer till allt runt omkring. Han är ett gediget proffs, säger Thomas Löfkvist.

Cavendish fortsatte att dra på vinsterna och 2016 fick han också dra på sig den klassiska gula ledartröjan för första gången – en dröm för alla cyklister, och en raritet bland sprintspecialister.
Sedan följde den tyngsta perioden i karriären – och livet.
I april 2017 fick Cavendish diagnosen herpesinfektionen Epstein-Barr-virus, som fick större konsekvenser än någon – inklusive han själv – hade kunnat föreställa sig vid den tiden. Han påverkades fysiskt såväl som psykiskt och allt resulterade i kronisk depression. Han slutade äta, stängde ute sin familj och började slappna av med träningen. 2019 tvingades han lämna turnén halvvägs efter att ha missat tidsgränsen på en scen – något han aldrig hade varit i närheten av att göra tidigare.

Allt kulminerade under 2019 när han släpptes av sitt lag inför touren efter att ha visat dåliga testresultat och underpresterat på tävlingar. Cavendish var en skugga av sitt forna jag, och den ihållande infektionen hade förvandlat hans kropp till ett tomt skal.
– Jag hade ingenting, jag ville ingenting, kände ingenting. Jag var bara så jäkla tom. En känsla av värdelöshet. Jag hade tappat all vilja, säger han i Netflix-dokumentären “Mark Cavendish: Never enough”, som kom förra året.
Han ifrågasattes från alla håll – av lagkamrater, media och förståsigpåare, inklusive Lance Armstrong, vars sju totala Tour-segrar raderades ut när han blev avstängd på livstid 2012 efter att ha befunnits skyldig till dopning.
– Han kommer inte att slå det rekordet. Hans tid är förbi. Han har inte mentaliteten för det, konstaterade amerikanen.
Efter år av mörker fick Cavendish äntligen hjälp av en idrottspsykolog, och det var början på vändningen. Han genomgick ett mentalt och fysiskt stålbad och började hitta sig själv igen under den nya tränaren Vasilis Anastopoulos. Allt fokus låg nu på en återkomst till Tour de France.
– Han var som Rocky Balboa innan en kamp med Ivan Drago, säger Anastopoulos i “Never enough”.
2021, efter tre år Frånvaro var Cavendish äntligen tillbaka på touren efter att ha ersatt lagkamraten Sam Bennett som var tvungen att dra sig ur i sista minuten på grund av skada.
Och vilken fantastisk avkastning det var.
Segrar på etapperna fyra, sex, tio och tretton tog honom till totalt 34 Tour de France-segrar. Därmed berörde han Eddy Merckx, belgaren som av de flesta anses vara den största cyklisten genom tiderna.
Ensamrätten till rekordet var bara en seger bort.

Vi är tillbaka i augusti 2023. Ambulansen med Mark Cavendish som enda passagerare rullar genom den franska landsbygden och rekordjakten ser ut att vara över igen. Men britten har andra planer. Bara två månader senare skjuter han upp pensionen och påbörjar som 39-åring en allra sista insats mot seger nummer 35.
I onsdags gav äntligen allt hårt arbete, allt blod och alla tårar resultat.
När Cavendishs framdäck korsade mållinjen först på den femte etappen i Saint-Vulbas var det för 35:e gången i Tour de France.
Efter att ha räknats ut gång på gång var rekordet äntligen i hamn – 16 år efter debutsegern på fransk mark.
“Alla har ett leende på läpparna idag – även Eddy Merckx”, sa tourens tävlingsledare Christian Prudhomme efteråt.
I juni adlades Mark Cavendish av Storbritanniens kung Charles III för sina insatser inom cykling. Bara veckor senare kröntes “Manx Missile” till kungen av Tour de France.