Därför tänds elden inför Paralympics i Paris inte i Grekland

“Birthplace of the Paralympics” – skylten hälsar besökare i det engelska grevskapet Buckinghamshire. I en liten stad norr om London börjar historien.
1944 ligger Europa i ruiner efter andra världskriget och antalet skadade militärer och civila är högt. På uppdrag av den brittiska regeringen öppnar doktor Ludwig Guttmann, en judisk neurolog som flydde från Tyskland innan krigsutbrottet, ett center för ryggmärgsskador på Stoke Mandeville Hospital i Aylesbury. Det som börjar som idrott i rehabiliteringssyfte utvecklas så småningom till tävling.

Pionjärerna inom den paralympiska rörelsen, även om de inte visste det då, är 16 män och kvinnor i rullstol som tävlar i bågskytte. Doktor Guttman anordnar de första Stoke Mandeville-spelen den 29 juli 1948, samma dag som invigningen av OS i London.

Spelen kommer att vara årliga och när idrottare från Nederländerna deltar i 1952 års upplaga har de första internationella tävlingarna av sitt slag skapats. De får en ännu mer internationell touch 1960 när Antonio Maglio, en vän till doktor Guttmann, flyttar tävlingarna till Rom. De sammanfaller då med OS i den italienska huvudstaden och 400 idrottare från 23 länder deltar.
Tävlingarna 1960 anses nu vara de första Paralympics och de hålls vart fjärde år därefter på olika platser runt om i världen. Under åren mellan spelen fortsätter tävlingarna på Stoke Mandeville Stadium.
Namnet Paralympics kommer från kombinationen av orden paraplegic (på grund av att de första tävlande var ryggradsskadade) och olympics. Men eftersom fler funktionsnedsättningar har tagits med har en ny förklaring presenterats. “Para” måste nu anspela på det grekiska ordet med betydelsen bredvid eller bredvid och alltså syfta på att Paralympics är tävlingar som hålls parallellt med de olympiska spelen.

Men minnet av dess ursprung i England, och dess budskap om att sprida hopp till världens handikappade genom idrott, är omhuldade.
Medan solens strålar för att framkalla den olympiska lågan i Olympia före varje spel, har lågan för de paralympiska spelen tänts i värdlandet. Inför spelen i London 2012 tände scouter en eld i de fyra delarna av Storbritannien: England, Wales, Skottland och Nordirland. De fyra bränderna blev en på Stoke Mandeville-stadion där fackelstafetten började. Från och med 2014 års spel har en ceremoni sedan dess hållits på platsen där en eld för att hylla arvet har tänts, som sedan har kombinerats med värdlandets eld.
Men i höstas tog Internationella paralympiska kommittén (IPC) beslutet att den officiella paralympiska lågan från spelen i Paris alltid ska tändas i Stoke Mandeville. Som ett sätt att informera världen om vilken roll sjukhuset spelar.

“Den paralympiska rörelsen är skyldig Stoke Mandeville och Sir Ludwig Guttmann en stor tacksamhet … på sitt banbrytande sätt förändrade Sir Ludwig idrottens värld, något som är centralt för IPK idag”, säger ordförande Andrew Parsons.

Årets eld tändes i lördags. På söndagen genomfördes en symbolisk överlämning i tunneln under Engelska kanalen där 24 engelska och 24 franska idrottare deltog. I Calais delades branden upp i tolv bränder som spred sig över landet. 1 000 fackelbärare har sedan dess tagit sig igenom alla franska regioner för att mötas i Paris för dagens öppningsceremoni.
Liksom invigningen av OS hålls den inte på en arena, utan istället för floden Seine är nu paradgatan Champs-Elysées scenen, med målet Place de la Concorde.

Läs mer: Hon blir Sveriges fanbärare vid Paralympics