Dawit Isaaks fångenskap ett brott mot mänskliga rättigheter

17f39b1e 228a 48b2 8189 e19ef82dfe07


– Har ni inte ett oberoende rättsväsende i Sverige?
Jag fick frågan många år sedan i Gambia där Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter höll ett möte. En av kontinentens ledande jurister på området tittade förvånat upp efter att ha läst ett beslut av Sveriges riksåklagare. Det var hans svar på en rapport från Dawit Isaaks juridiska team – Jesús Alcalá, Percy Bratt och Reportrar utan gränsers dåvarande juridiska chef Prisca Orsonneau. För tio år sedan anmälde de Eritreas president Isaias Afwerki, hans rådgivare och flera av hans ministrar för bland annat brott mot mänskligheten i Dawit Isaaks fall.
De fann stöd i lagen mot folkmord och brott mot mänskligheten som riksdagen just har antagit.
Då hade det gått 13 år sedan journalisten och författaren Dawit Isaak greps i Eritrea. Han hålls fängslad utan åtal, utan att få träffa sin familj, utan advokat, också isolerad och utan att regimen säger var han är. Det utgör ett brott mot mänskligheten.
Det var också precis vad riksåklagaren (RÅ) misstänkte när han svarade på anmälan. I sitt flera sidor långa beslut sa han också att misstankarna kan utredas av svensk polis.
Det var inte det som fick den afrikanske människorättsexperten att reagera.
Det var slutet.

RÅ förklarar där att han rådfrågat UD och kommit fram till att en förundersökning skulle störa UD:s förhandlingar för att få Dawit Isaak fri. Därför var det bäst att inte utreda brottsmisstankarna enligt RÅ.
Sedan dess har Dawit Isaak överlevt ytterligare tio år av isolering i Eritreas livsfarliga fängelseskärgård. Han fyller 60 år i höst. När han greps var han 36. En ung man har börjat närma sig pensionen.
Samtidigt ser vi att UD:s arbete inte har gett resultat. Inga andra ansträngningar heller. Det är regimen i Asmara som bär ansvaret, men när ska lagen få sin gång? När ska de svenska brottsbekämpande myndigheterna ta upp ärendet?

Journalisten Björn Tunbäck är ledamot i Reportrar utan gränsers styrelse.

Det är det inte säker på att en brottsutredning mot den eritreanska ledningen leder till att Dawit Isaak friges. Men tyst diplomati har inte heller gjort det. Om två decennier.
När den svenska regeringen nyligen bytte ut den dömde iranske internationella människorättsförbrytaren Hamid Noury ​​mot de två svenskar Iran hade tagit gisslan, sa svenska ministrar att de inte kunde hjälpa en tredje svensk fånge, dödsdömen Ahmedreza Djalali. De kunde inte ta in honom eftersom Iran vägrar acceptera hans svenska medborgarskap. Det visade sig att den svenska regeringen accepterade det. Det är olycksbådande. Situationerna är inte identiska, men Eritrea använder exakt samma argument mot Dawit Isaak. Som Kina i fallet med förlaget Gui Minhai.
Svenska åklagare har visat att de kan utreda brott mot mänskliga rättigheter som begåtts i andra länder. Det skedde i fallet Hamid Noury ​​och så sent som den 3 juli greps tre personer som misstänktes för grova folkrättsbrott i Syrien.

Just nu träffas FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rådets särskilda rapportör för Eritrea beskriver i sin rapport till mötet hur regimen förtrycker sin befolkning och säger att förtrycket även når utanför landets gränser. En FN-kommission har uppmanat länder att agera och utreda misstänkta brott mot mänskliga rättigheter. Flera framstående internationella advokater har stött en ny anmälan i Dawit Isaaks fall, inklusive en tidigare domare i Internationella brottmålsdomstolen, en tidigare ordförande för African MR Commission, Kanadas tidigare justitieminister och Nobels fredspristagare Shirin Ebadi.
Hittills har Sverige sagt nej. Men det går inte längre att gömma sig bakom argumentet att det riskerar att störa den tysta svenska diplomatin.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen