Ebba Busch borde visa frimodighet efter nazistanklagelserna

7649e06c 654b 49b8 938b 61371783c174



7649e06c 654b 49b8 938b 61371783c174

Djärvhet är en egenskap som man hör för lite om. Svenska Akademiens ordbok definierar den djärva som “öppen, öppenhjärtig, den, som förlitar sig på sitt goda samvete och sin goda sak är utan fruktan eller skygghet”.
I Bibeln förekommer ordet på flera ställen; Psalmistens “Skapa i mig, o Gud, ett rent hjärta, och ge mig en ny ande av mod” ingår också i den katolska bekännelseritualen.

Jag tänker på djärvhet när jag följer en av sommarens politiska nyheter, avslöjandet av Lewi Pethrus eventuella antisemitism.
Pethrus (1884–1974) var frikyrkopastorn som grundade både partiet Kristdemokratiska samlingen, idag KD, och den kristna tidningen Dagen.
Det var forskarna Tomas Poletti Lundström och Markus Lundström som öppnade altarskåpet med en artikel i Aftonbladet i slutet av juni: “KD-grundarens hus fullt av nazistisk propaganda”.
Bland de tyngre angreppspunkterna är att Pethrus under en predikan 1933 talade om judarnas “förmåga att komma till makten” som en förklaring till nazismens hat mot judar. Han ska också ha upprätthållit kontakter med frispråkiga nazister och antisemiter långt efter kriget.

Många svenskar med äldre släktingar har säkert hört talas om den inte obefintliga fascinationen för Hitler och hans idéer på den tiden.

Hur ska man som representant för ett parti reagera när information som denna, om en central person i rörelsen, kommer fram? Kanske som Susanna Lindholm Henningsson, kristdemokratiskt kommunalråd i Örebro, som uttalar sig P4 Örebro att hon var “förskräckt”:
“Om det finns sådana här rötter måste vi ta itu med det och göra något. Vi måste rensa på något sätt.”
Och kanske inte som partiledaren Ebba Busch som omedelbart gick in i en defensiv position: “Den som gör sådana anklagelser har en mycket tung bevisbörda”, säger hon till Kvällstidningen. “Jag har inga sådana bevis.”
Istället hade Busch kunnat se avslöjandet som en chans att släppa in syre, inte bara i partiet utan i hela diskussionen om svensk antisemitism. Lewi Pethrus syn på “judfrågan” var inte på något sätt ovanlig.

När Hitler hälsar på allvar började sticka ut från det tyska folkdjupet var Pethrus i 40-årsåldern. Många svenskar med äldre släktingar har säkert hört talas om den inte obefintliga fascinationen för Hitler och hans idéer på den tiden. Vi måste berätta om detta – och här kom en chans, både för KD och för hela Sverige.
“Vi måste städa på något sätt” är alltid ett bra förhållningssätt till historisk barlast. Landets kristdemokrater kan, som så många men inte alla, lugnt säga att efter kriget och gaskamrarna var deras ögon tillräckligt öppna för att aldrig mer närma sig liknande idéer.
Och Ebba Busch kan säga som David till sin son Salomo: “Gå djärvt och beslutsamt till arbetet! Var inte rädd och berättad!”
Läs också:
Lisa Magnusson: Är de kriminella gängen kvinnornas fel?
Susanne Nyström: Man ska inte vara sig själv – man ska vara någon som andra vill umgås med


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen