Nnär Sandra Lim skriver om en kvinna i hjärtesorg gör hon det med en liknelse som är lika gåtfull som den är intuitivt omedelbar: ”Få honom att komma tillbaka, sa hon, / röst som något som dragits upp / från en sjös kalla djup. “Vad betyder det ens, det är obegripligt? Ändå förstår man omedelbart hur en sådan röst låter; ihålig, lös, nedkyld. Lims poesi vimlar av liknelser Ibland hårt slagande som denna, andra gånger är de mer eftertraktade “En märklig sak” är en märkligt ojämn diktsamling.
Det är den koreansk-amerikanska poeten Sandra Lims första verk på svenska, rekommenderat till förlaget Rámus amerikanska lyrikutgivning av ingen mindre än Nobelpristagaren Louise Glück. En kvalitetsstämpel förstås, men som kanske skapar större förväntningar än vad Lim kan leva upp till. Här finns ett släktskap – kanske främst i den nyfikna observationen av människor i den närmaste omgivningen – men Sandra Lim är ingen Louise Glück. Ännu. “En märklig sak” är hennes tredje diktsamling sedan debuten “Loveiest Grotesque” 2006, det är en ung författare sett till antal verk. Det finns fortfarande tid att släppa taget.
Bitvis erbjuder nämligen Sandra Lim på en ganska torr, kontrollerad och polerad poesi. Det kan till exempel låta så här: “Hos henne satte varje konfrontation ett brännande spår i skapelsen, / stunden stelnade i det innersta av / saker. Men det som aldrig kunde hända multiplicerades”.
