Listan på experter och expertorgan vilket de senaste åren har gjort pekade på behovet av en omfattande skattereform är lång. Fokus har bland annat legat på skattesystemets komplexa regler, dess ofullkomligheter, otydlighet och principlöshet.

Trots detta verkar omfattande reformer långt ifrån en politisk möjlighet. Eftersom beslut om skatter och offentliga utgifter bestäms i en demokratisk process måste viljan att genomföra en skatterevision i slutändan komma från väljarna. Så varför verkar inte väljarna tycka att en sådan reform är lika viktig som experterna?
En möjlig förklaring är att väljarna saknar tillräcklig kunskap om vad skatter används till, hur skatter tas ut och hur mycket privatpersoner och företag faktiskt betalar i skatt. För att kunna fatta välinformerade beslut vid valurnan krävs kunskap om vad man röstar om.

Det är ett demokratiskt problem att många väljares kunskap om skattesystemet och offentlig finansiering verkar saknas.

Skattesystemet är komplicerat och väljarna kan inte förväntas ha detaljerad kunskap om alla regler och skatter. Vi anser dock att det är ett demokratiskt problem att många väljares kunskap om skattesystemet och offentlig finansiering framstår som bristfällig.
Några exempel:
● Enkätresultat visar att många väljare tror att skatten på arbetsinkomst ligger på runt 31 till 32 procent. De är medvetna om den lokala inkomstskatten men är inte medvetna om att arbetsgivare betalar ungefär 31 procent i sociala avgifter innan lönen betalas ut till de anställda.
● De verkar också vara omedvetna om den statliga inkomstskatten som tas ut på högre inkomster.
● Trots att de flesta väljare tycker att sjukvården är bland de viktigaste valfrågorna, en Novus undersökning att mindre än hälften av väljarna vet att det är regionerna som ansvarar för vården och 52 procent vet inte vilket parti som styr regionen. Endast 4 procent av väljarna tyckte att regionvalet är det viktigaste valet.

För att öka transparensen och därmed skulle förståelsen av åtminstone skatten på förvärvsinkomster vara relativt enkel. Det är därför välkommet att det har lagts till en utredning om redovisning av sociala avgifter på lönebeskedet för statligt anställda. Detta bör dock gälla alla anställda.

Skatten till kommun och region ska dessutom inte klumpas ihop på det sätt som nu görs utan redovisas separat både på lönebeskedet och på skattekontot, för ökad insyn och förståelse för skattesystemet.
De skattereformförslag som lagts fram är överens om sina huvuddrag: sänk skatten på arbete och höj skatten på konsumtion och fastigheter. Fokus i förslagen har legat på effektivitet och rättvisa. Det är viktiga aspekter. Andra viktiga faktorer har dock hamnat i bakgrunden. Här räknar vi med förutsägbarhet och att skattebetalarna behandlas lika.
Förutsägbarhet och likabehandling är grundläggande för att skattesystemet ska uppfattas som legitimt och rättvist.
När beskattningen framstår som osäkert, det vill säga när skatteuttaget är svårt att förutse, och när liknande fall beskattas olika, eller olika fall lika, riskerar skattesystemet att uppfattas som godtyckligt och otransparent. Det kan leda till att investeringar inte görs eller att de görs någon annanstans, vilket påverkar Sverige negativt.

Oförutsägbar beskattning och beskattning som skiljer sig från fall till fall har lett till att både kapital och kompetens lämnat Sverige med negativa konsekvenser för jobbskapande och tillväxt

Ett exempel är den högprofilerade beskattningen av riskkapitalister, där oförutsägbar beskattning och beskattning som skiljer sig från fall till fall har lett till att både kapital och kompetens lämnat Sverige med negativa konsekvenser för jobbskapande och tillväxt. Vi välkomnar därför snabbutredningen som nyligen utsetts med uppgift att se över beskattningen av inkomster som härrör från de särskilda vinstandlarna i fråga.

En annan förbisåg en reformfrågan handlar om finansieringen av en jämlik offentlig välfärd för hela befolkningen och vad som kallas finanspolitisk federalism. Dagens decentraliserade system, där kommuner och regioner svarar för 70 procent av den totala offentliga välfärden, pressas när skatteintäkterna från arbetet – som finansierar den lokala offentliga välfärden – inte bara är ojämnt fördelade inom landet, utan också blir mer varierande.
Digitaliseringen öppnar för så kallade digitala nomader att arbeta på en plats men skrivas på en annan. Eftersom det kan vara stor skillnad i skatter mellan olika kommuner finns det incitament för de med höga arbetsinkomster att registrera sig i lågskattekommuner. Samtidigt är det höginkomsttagarna som har störst möjlighet att arbeta hemifrån.

Det decentraliserade välfärdssystemet väcker också frågan om vem som ska stå för kostnaderna för exempelvis en kommuns fritidsboende när dessa personer inte är folkbokförda i kommunen. Motsvarande utmaning gäller kommuner med många turister, som ofta använder kommunens offentliga tjänster men inte betalar för dem. Den senare frågan har aktualiserat en diskussion om möjligheten att införa turistskatt i Sverige.
Nu nämnt exempel illustrerar olika brister i dagens skatte- och välfärdssystem. För att få till stånd ett förutsägbart, transparent och legitimt skattesystem, kräver ett hållbart skattesystem, med makt att finansiera en omfattande offentlig välfärd, mer än en förskjutning av skatteuppbörden från arbete till konsumtion och fastigheter.

Det krävs en analys av vilken skattenivå som är bäst lämpad när det gäller att organisera och finansiera den offentliga välfärden

Det behövs incitament för konkurrenskraftigt entreprenörskap och innovation. Det behövs ett sammanhållet, mer begripligt och principbaserat inkomstskattesystem och en analys av vilken skattenivå som är mest lämpad för att organisera och finansiera den offentliga välfärden. Kanske krävs det också helt nya skattebaser, till exempel turism.
Kraven på dessa villkor bör dock komma från väljarna, inte från experterna.
Läs fler artiklar från DN Debatt.