”Fel att flytta makt från regionerna till staten”

b89ddeda 083a 4fe7 8248 e0c0f21f07dc


157 mil. Så långt är det mellan Smygehuk och Treriksröset, Sveriges sydligaste och nordligaste punkt. Medan södra Sverige domineras av öppna landskap och större städer hittar vi skogar, sjöar och mindre samhällen i norr. Befolkningstätheten varierar från 0,2 invånare per kvadratkilometer i Arjeplog till 5 819 invånare per kvadratkilometer i Sundbyberg. I Övertorneå är 37 procent av befolkningen över 65 år, medan Malmö präglas av barn och unga, där 21 procent är under 18 år.

Delar av Sverige – som Öresundsregionen och Västra Götaland samt Nordkalotten – är gränsregioner. Att dessa skillnader och skillnader spelar roll framgick under pandemin vi just lämnade bakom oss – befolkningstätheten påverkar smittspridningen och stängda gränser påverkar arbetsmarknaden i gränsregionerna. Regioner med hög andel äldre drabbades på ett annat sätt än regioner med en yngre befolkning.
Sverige är annorlunda. Olika delar av landet har olika förutsättningar, styrkor och svagheter. Ambitionen att skapa lika villkor, med god vård, fungerande kommunikationer, en sund arbetsmarknad och ett blomstrande kulturliv kräver att skillnader beaktas.
Vi är därför oroade på det allt oftare ifrågasättande av regionernas roll och mandat som finns i flera pågående statliga utredningar. Detta innefattar bland annat helt eller delvis statligt ägande av sjukvården och effektiv förvaltning av EU-medel. I våra ögon är dessa centraliseringsinsatser ur markkontakt.

Lika tillgång till sjukvård är en hörnsten i verksamheten, men det betyder inte att samma verksamhet överallt skulle ge ett bra resultat.

Landets 21 regioner ansvarar för sjukvård, kollektivtrafik och regional utveckling med fokus på arbetsmarknadsfrågor, infrastruktur och kultur. Vi känner till våra regioner och våra medborgares behov.
Hälsovård, som omfattar en mycket stor del av regionernas verksamhet är komplex. Medan primärvården i de marginaliserade områdena i storstadsregionerna möter växande problem med barnfetma, möter distriktssköterskor i glesbygd människor som lider av ofrivillig ensamhet.
Båda fenomenen är allvarliga hot mot individens välbefinnande och folkhälsa, men kräver olika insatser. Regionalt ansvar möjliggör snabbare och mer anpassningsbara beslut. Lika tillgång till sjukvård är en hörnsten i verksamheten, men det betyder inte att samma verksamhet överallt skulle ge ett bra resultat.

Foto: Magnus Hallgren

Människors vardag är regional idag. Ofta bor du i en kommun, arbetar eller studerar i en annan och har dina fritidsaktiviteter i en tredje. Miljö, näringslivsutveckling, turism, infrastruktur och kommunikationer, kultur, utbildning, forskning, arbetsmarknadspolitik och folkhälsa – alla dessa frågor har en regional logik. Självklart måste den administrativa organisationen utgå från det, och inte försöka gjuta verkligheten i en form som inte passar.

Ska vi möta utmaningarna klimatförändringar såväl som geopolitisk oro gör att beslut måste fattas av verklighetsförankrade människor och fördjupad kunskap om de behov, möjligheter och begränsningar som finns på plats.
Regionernas roll som tillväxtmotor är av avgörande betydelse för att skapa förutsättningar för ett gott liv i alla delar av Sverige. I nära dialog med landets kommuner planeras kollektivtrafiken så att hela landet kan leva, satsas på entreprenörskap och turism som skapar tillväxt och jobb och man tar ett samlat grepp om infrastrukturfrågor.

Regionernas roll som tillväxtmotor är av avgörande betydelse för att skapa förutsättningar för ett gott liv i alla delar av Sverige.

En förutsättning för jämställdhet i Sverige, från norr till söder, är ett välskött regionalt vägnät samt goda förbindelser i form av motorvägar, broar och järnvägar. Här är samarbete mellan regioner av avgörande betydelse och i dessa frågor samlas vi i olika interregionala forum för att hitta lösningar på gemensamma problem.
Sverige har sedan 1989, genom att ratificera Europarådets konvention om kommunalt självstyre, förbundit sig till subsidiaritetsprincipen. Det innebär att beslut ska fattas på lägsta lämpliga nivå, nära medborgarna, och detta möjliggörs av regionerna. Regionerna har kunskap om olikheterna och en gemensam vilja att skapa lika förutsättningar och förutsättningar tillsammans.
Skillnaderna i vårt relativt stora land är en tillgång att ta vara på och en avgörande utgångspunkt i ambitionen att skapa lika förutsättningar för god hälsa och ett gott liv i hela landet. Därmed bör frågan ställas om det inte vore lämpligt att mer makt över arbetsmarknads- och infrastrukturfrågor ges till regionerna, snarare än mindre.
Läs fler artiklar från DN Debatt.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen