Myggorna surrar ihärdigt runt polcirkelhuset i Juoksengi, två mil från Övertorneå. Namnet antyder läget, huset ligger bara några meter från polcirkeln. Inne i huset har Abderrahmane Hocine precis lagat och serverat mat till en familj som är på genomresa.
Det är en lite lugnare dag, säger han, de regntunga molnen utanför har inte lockat någon större publik. I övrigt brukar restaurangen vara en mötesplats för byns cirka 280 invånare.

Varje sommar, sedan 2017, reser Abderrahmane Hocine med sin familj från Algeriet i Nordafrika till Juoksengi för att driva verksamheten.
Han och hans familj har öppet mellan 08.00 och 22.00, varje dag fram till slutet av augusti.
– Vi kör sommaren och sedan åker vi hem till Algeriet igen.

I rummet finns träfärgade sådana möbler och Abderrahmane Hocine slår sig ner vid ett av borden. Det blir en kort paus innan en av kunderna undrar om han inte får en skvätt mjölk till kaffet. Han kastar sig upp och serverar henne.
Tillbaka i stolen igen pratar han om vem som äter hos honom. Han träffar turister från hela världen men också lokalbor som under tre månader får ha en pizzeria i byn.
– Vi är ensamma om flera mil runt. Jag tror inte det är många som har öppet efter 18.00. Vi har öppet alla dagar – nationaldagen, midsommar – alla dagar.
Han kom på att det var möjligt att upplåta restaurangen genom en annons. Men Norrbotten är inte främmande. Han har bott och drivit olika verksamheter i länet genom åren, allt från pizzeria till café.

I Juoksengi serveras det mesta – pizza, hamburgare, sallader och glass. Men han har inte introducerat algerisk mat.
– Jag tror inte att mat fungerar här. Det kanske fungerar i Stockholm där det finns fler restauranger, men det är lite för litet här.

På väggen bakom honom hänger priset “Årets polisman 2023” som han fick av byaföreningen.
– Det är lugnt och stabilt, alla känner alla. Jag har lärt känna de flesta byarna runt omkring, säger han och räknar upp Rantajärvi och Svanstein som några av dem.
Är det inte svårt att jobba så mycket?
– Nej, det är bara kul. Jag blir inte speciellt trött, det är inte folk hela tiden så det är lugnt.

Nätet som håller myggan utanför separeras och Bengt “Bisse” Kommes kommer in i rummet. Han är medlem i föreningen, sitter i styrelsen för byaföreningen som anordnar aktiviteter i byn. Bland annat den årliga simtävlingen där man simmar över Torneälven, från svenska Juoksengi till finska Juoksenki.
Han säger att de är glada över att Abderrahmane Hocine har hand om restaurangen i byn.
– Det är bara en bock och tack. Vad skulle vi göra om han inte fanns?
Medan Bengt “Bisse” Kommes berättar om byns historia blir Abderrahmane Hocine rastlös. Han ordnar stolar, städar ihärdigt borden med en trasa och gör i ordning köket.

Bengt “Bisse” Kommes berättar att de har haft “lite konkurrens” från byn intill där en restaurang har öppnat. Men annars är det flera mil till nästa pizzeria.
– Folk passar på att äta pizza här när det finns. Jag är nog här då och då när jag jobbar, man kan inte äta pizza varje dag, men han har annat också.

De har investerat mycket i föreningshuset som restaurangen har huserat de senaste åren, bland annat solceller på taket som gör elräkningen billigare. Nu är nästa plan att installera elbilsladdare.
– Det hade varit ganska dött om vi inte hade haft den här restaurangen. Det finns ingen som kan jobba så mycket som han kan, som kan ge service på det sättet.
Den sista augusti åker Abderrahmane Hocine och familjen till Algeriet igen. Men de kommer tillbaka igen, det är han säker på.
– Så, nu måste jag jobba. Hejdå!