Frun om Djalalis hungerstrejk

15 djalali 1080


Den svenska forskaren Ahmadreza Djalali ska inleda en hungerstrejk i det iranska fängelset där han sitter inlåst.
Samtidigt protesterar hans fru hemma i Sverige, för att få en förklaring till varför han blev kvar.
– Jag kan inte blunda och säga att jag inte bryr mig, för det är mina barns pappa, säger Vida Mehrania.

Den svensk-iranska KI-forskaren Ahmadreza Djalali satt kvar i Evin-fängelset där han suttit sedan 2016, dömd till döden. Hemma i Sverige har hans barn och fru, Vida Mehrania, väntat på honom i över åtta år.

– I 3000 dagar har jag lidit. Jag hade hoppet och nu har jag tappat det, säger Vida Mehrania.

Nu ska Djalali inleda en hungerstrejk i fängelset.

– Han är väldigt besviken. Han kommer att starta en hungerstrejk, för han vill att Sverige och världen ska höra honom. Han är väldigt svag men han måste, för han ignoreras, säger Vida Mehrania.

Farligt för hans hälsa

Men efter så många år i fångenskap är Djalalis hälsa kraftigt försämrad och nu oroar sig hans fru för konsekvenserna av hungerstrejken.

– Det är så farligt för honom, men jag vet att han inte har något annat val, säger hon och tillägger:

– Han ser ut som skinn och ben.

“Nu måste jag kämpa”

I flera dagar har Vida Mehrania protesterat utanför UD i Stockholm.

– Vi får ingen förklaring, ingen respekt för mig och mänskliga rättigheter, säger hon.

Hon vill ha svar på varför hennes man blev kvar.

– De pratade inte med oss. De borde släppa alla fångar. Hur är det möjligt att de lämnade honom? Jag accepterar det inte, säger hon.

Och trots den sorg och hopplöshet hon känner är hon fast besluten att fortsätta.

– Jag hade en förhoppning om att de skulle släppa honom. Nu måste jag kämpa igen. Jag är väldigt trött men jag har inget annat val. Jag kan inte blunda och säga att jag inte bryr mig, för det är mina barns pappa, säger Vida Mehrania.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen