13-åringar begår avrättningar på ordning. I domstol verkar de vara likgiltiga för sina gärningar. De verkar empatiskt avtrubbade av någon anledning. Varför?
Vi använder simulatorer för att träna bland annat piloter, kirurger och framtida förare. Simulatorerna är så realistiska att de framkallar känslor och reaktioner lika starka som i verkligheten. Skulle det inte vara rimligt att föreställa sig att spel som Counter strike, Assassin’s creed, GTA kan påverka vår uppfattning om grovt och detaljerat våld på liknande sätt som andra simulatorer?
Dessa spel används inte under en begränsad tid i utbildningssyfte, utan utgör en stor del av utövarnas liv. Skulle det inte vara rimligt att tro att man till stor del identifierar sig med de ständiga och realistiska avrättningar man begår?
Var inte det rimligt att tro att det har en bedövande effekt att ständigt mörda andra i dessa simulatorer som kallas spel? Är det inte rimligt att tro att det blir lite lättare att avrätta andra i verkligheten om man är van vid dessa spel än om man aldrig har spelat dem? Är det inte rimligt att tro att dessa spel kan användas som träning för strategiska attacker och terrordåd?
Det har länge varit tabu att ifrågasätta ämnet. Vi har övertygat oss själva om att spelen är användbara för våra barn för att träna färdigheter som simultankapacitet och för att bilda vänskap med andra.
Vi använder simulatorer för att träna bland annat piloter, kirurger och framtida förare. Simulatorerna är så realistiska att de framkallar känslor och reaktioner lika starka som i verkligheten. Skulle det inte vara rimligt att föreställa sig att spel som Counter strike, Assassin’s creed, GTA kan påverka vår uppfattning om grovt och detaljerat våld på liknande sätt som andra simulatorer?
Dessa spel används inte under en begränsad tid i utbildningssyfte, utan utgör en stor del av utövarnas liv. Skulle det inte vara rimligt att tro att man till stor del identifierar sig med de ständiga och realistiska avrättningar man begår?
Var inte det rimligt att tro att det har en bedövande effekt att ständigt mörda andra i dessa simulatorer som kallas spel? Är det inte rimligt att tro att det blir lite lättare att avrätta andra i verkligheten om man är van vid dessa spel än om man aldrig har spelat dem? Är det inte rimligt att tro att dessa spel kan användas som träning för strategiska attacker och terrordåd?
Det har länge varit tabu att ifrågasätta ämnet. Vi har övertygat oss själva om att spelen är användbara för våra barn för att träna färdigheter som simultankapacitet och för att bilda vänskap med andra.
Nu är det bevisat att för tidig användning av mobiltelefoner och surfplattor är negativt för barns utveckling. Vore det inte lämpligt att även göra en ny studie om hur våldssimulatorerna påverkar våra barn och unga?
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
