Gravt dementa Zegjine ska tvångsutvisas till Albanien

d22e02ec 2a0d 4f33 b861 da729be0fc47


Zegjine Xibri tar en paus från jobbet på tryckeriet där hon nu har jobbat i snart 30 år. Hon tackar Gud för att hon fortfarande är frisk nog att arbeta. Det är eftermiddag och snart åker hon hem till sina döttrar, tänker hon.
– Jag ska tvätta mina små tjejer och kanske duscha själv, säger Zegjine Xibri.

Hon är säker på att hon är i sitt hemland Albanien.
Faktum är att hon är på korttidsboende i Huddinge utanför Stockholm. Här har hon i princip varit helt isolerad i snart tre år.

Ibland minns Zegjine Xibri sin dotter Anila, ibland tror hon att hon är någon helt annan.

Foto: Niklas Porter

Zegjine Xibri är 85 år gammal och svår demens. Hon behöver tillsyn dygnet runt och har en sjukdomsbild kantad av aggressivt beteende och paranoida vanföreställningar. Dubbel inkontinens i kombination med hennes vägran att få hjälp med hygienen gör att hon ofta drabbas av allvarliga urinvägsinfektioner, så även idag.
På lördag ska hon utvisas. Klockan 10.30 lyfter planet från Arlanda till Tirana, med mellanlandning i Warszawa.
– Det finns ingen som kan träffa henne där, ingen plan. Hon har bara lämnats vind för våg, säger dottern IIda.

Migrationsverket ansvarar för att asylsökande vistas i Sverige.  Efter många samtal dit fick Zegjine plats på ett korttidsboende i Huddinge.

Foto: Niklas Porter

För tre år sedan lämnade hon och hennes syster Anila till sitt hemland för att hämta sin mamma. Sedan makens död 2011 hade hon successivt blivit allt sämre och döttrarna såg inte längre någon annan lösning.
– Två gånger hittades hon liggande på gatan av en bekant, sedan visste hon inte var hon var. Hon knackade på dörren till sina grannar och skällde ut dem för att de tog hennes fjärrkontroll och anklagade oss för att ha stulit hennes lön”, säger Anila.
Den då 81-åriga Zegjine visade psykotiska symtom och kunde inte längre klara sig själv. Det fanns inga släktingar i landet som kunde ta hand om henne.

Resan till Sverige beskrivs som en sista utväg.
– Mamma hade velat stanna i Albanien. Hon längtade alltid hem när hon var här på besök. Jag hade önskat att hon hade fått dö i sitt hemland, säger IIda.

Anila Xibri har bott i Sverige sedan 1998. Hon arbetar som sjuksköterska på en vårdcentral.

Foto: Niklas Porter

Sedan dess har systrarna, som bott och arbetat i Sverige sedan 90-talet, kämpade för att deras mamma skulle få stanna i Sverige.
De första månaderna försökte de klara vården på egen hand, men det stod snabbt klart att situationen var ännu värre än de trodde. Vid två tillfällen blev Zegjine tvångsinlagd på en psykiatrisk akutmottagning.
– Det var absolut den svåraste tiden vi upplevt. Det gick inte, hon behövde vård, säger IIda.
Efter dagliga samtal till Migrationsverket fick Zegjine äntligen plats på boendet i Huddinge. Här har hon bott sedan dess i väntan på besked.
Både IIda och Anila arbetar själva inom vården. De säger att de slits mellan att vilja ha sin mamma nära och mellan skuldkänslor och skamkänslor.
– Hon är inte svensk medborgare, hon har fått avslag på uppehållstillstånd. Varför ska hon vara här, hon har inte bidragit med något?, säger IIda.

Bild 1 av 2

Foto: Niklas Porter

Bild 2 av 2

Foto: Niklas Porter

Migrationsdomstolens avslag kom i januari 2023 och i somras stod det klart att beslutet inte kommer att omprövas. Zegjines allvarliga hälsotillstånd räcker inte för att hon ska få uppehållstillstånd. Migrationsverket menar att det finns sjukvård tillgänglig i Albanien, även om den “inte håller samma kvalitet och standard som i Sverige”.
– Att vara gammal och sjuk är inte skäl nog för uppehållstillstånd när det finns vård att tillgå i hemlandet. Det räcker inte att trycka in dig i det lilla nålsögat som är extremt smärtsamma omständigheter, säger Jesper Tengroth, presschef på Migrationsverket.

IIda har själv rest till Albanien för att försöka hitta boende åt sin mamma – fyra gånger. Alla gånger har hon fått svaret att mamman själv måste vara där personligen för att komma i kö till en plats. Väntetiderna uppges vara mellan sex månader och två år.

Jesper Tengroth, presschef på Migrationsverket.

Foto: Migrationsverket

Ulrika Söderberg, som är juristti saken, anser att Zegjine uppfyller de hårda kraven för att få uppehållstillstånd av hälsoskäl.
– Trots att vi har flera läkarintyg som understryker att hon inte skulle klara av utvisning har de inte ändrat sitt beslut. Det tycker jag är anmärkningsvärt, säger Ulrika Söderberg.
I ett läkarintyg som DN tagit fram står det att Zegjines hälsotillstånd “risker att allvarligt försämras om patienten tvingas återvända till sitt hemland”.
“Zegjine avråds från resor av olika slag då hennes allmänna hälsotillstånd och demens skulle försämras oåterkalleligt om hon rycks ur sin vana miljö/struktur”, skriver en annan läkare.
En tredje understryker att Zegjines hjärtfel kan innebära risker för hjärtsvikt under en resa, vilket kan leda till “akuta andningsproblem”.

Zegjine Xibri bor helt ensam på sin avdelning på korttidsboendet i Huddinge.

Foto: Niklas Porter

Döttrarna har ifrågasatt hur resan ska vara praktisk, eftersom deras mamma har en historia av att vara våldsam och missbrukande.
Svaret från Migrationsverket är, enligt systrarna, att Zegjine ska injiceras med lugnande medel.
– Då kommer hon att tvångsutvisas på bår. Jag tycker inte att det är humant, säger Ulrika Söderberg.
Döttrarna har lämnat in en anmälan om hinder mot verkställighet i ett sista försök att stoppa utvisningen. Myndigheten har ännu inte tagit ställning till det.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen