Håller Gazaremsan på att ockuperas permanent?

Netzarim Road, motorvägen som delar Gazaremsan på mitten, ritades av Israel för många år sedan. För de israeliska bosättarna inne på remsan, som evakuerades 2005, var leden den naturliga kopplingen till Israel.

Leden är idag nyasfalterad och tål tunga militära transporter. Det är inte bara en väg, utan en sju kilometer bred barriär mellan de nordöstra och sydvästra halvorna av remsan – vilket gör det omöjligt för Hamas att flytta personal och vapen över marken. Hamas kan fortfarande röra sig under jorden, men gradvis hittar och förstör israeliska ingenjörstrupper fler och fler tunnlar.

Även längs gränsen till Israel har stora områden förvandlats till buffertzoner. Redan i somras uppskattade människorättsorganisationen Gishá att nära en tredjedel av remsans yta var avspärrad.

Ingen, inte ens bönder och ägare, kan flytta dit utan att dra eld.

Om Israel skulle meddela att Gazaremsan nu var ockuperad skulle orsaka rubriker och skada relationerna med den demokratiska världen. Därför sker förändringen utan fanfar.

För hälften av Israels befolkning skulle en sådan utveckling vara galenskap. Inte bara för att det skulle kräva en dyr och farlig militär insats – tre divisioner eller närmare 50 000 soldater.

Men framför allt för att en ockupation av Gaza skulle innebära att Israel tar på sig det ekonomiska ansvaret för sina civila – drygt två miljoner människor. Dessa behöver inte bara livets nödgräs, de behöver också sanering av det förstörda landskapet och nya hem. De enda länder som har råd, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar, har gjort klart att de inte kommer att betala något förrän en palestinsk regering har etablerats i Gaza.

Om detta är komplicerat blir det ännu mer komplicerat om vi tar hänsyn till att två israeliska regeringspartier inte nöjer sig med att ockupera Gaza – de kräver också att bosättningarna som jämnades med marken 2005 ska återuppbyggas.

Premiärminister Benjamin Netanyahu inser att detta skulle vända världen mot Israel, men om Donald Trump accepterar det blir det svårt för Netanyahu att tygla sina egna extremister. Nybyggarledare, med eller utan arméns tillstånd, har redan besökt Gazaremsan och letat efter platser där de kan starta kolonier.

Bosättarna vill bygga kolonier i Gaza, militären vill se till att inga beväpnade Gazabor kan närma sig gränsen och de 60 000 israeler vars samhällen förstördes i Hamas-attacken den 7 oktober förra året vill bygga om sina hem utan risk för attacker från Gaza. Men vad vill Netanyahu?

Han har inte reviderat sin Gaza-politik. Dess huvudsakliga mål är fortfarande att förhindra den palestinska myndigheten från att återta kontrollen över remsan. Netanyahus långvariga stöd till Hamas syftade till att hålla palestinierna delade i två oförsonliga fraktioner – en fredsälskande i Ramallah och en fanatisk och krigförande i Gaza.

Denna uppdelning var hans stående ursäkt för att inte förhandla om fred och en palestinsk stat.

Läs mer:

Emma Bouvin: Jag har undvikit att skriva den här texten