“Pjäsversionen av ‘Kärlek på svenska’ drar åt komedihållet. Här får vi skratta åt kärlekens elände genom en unik trippeladaption av scenkonst.”

Här får vi skratta åt kärlekens elände i ‘Kärlek på svenska’.

Teater Regi: Nadja Weiss Medverkande: Danilo Bejarano, Nina Fex, Melinda Kinnaman, Tanja Lorentzon, Gunilla Larsson, Shanti Roney, César Sarashu, Alexander de Sousa, Christoffer Svensson Var: Dramaten Text: Irena Kraus och Nadja Weiss fritt efter Staffan Juléns dokumentär Koreografi: Nadja Weiss, Julia Kraus Scenografi: Mikael Varhelyi. Kostym: Matilda Hyttste.Mask: Moa Hedberg, Melanie Åberg. Ljus: Ellen Ruge.Musik Philippe Boix-Vives.

En Komisk Trippeladaption av Kärlekens Elände.

P lötsligt en dag när han kom hem satt det en en annan karl vid familjens köksbord. “Här sitter vi och myser”, sa den okända mannen glättigt. Eller? Minns han kanske fel? Kan mannen verkligen ha sagt så?

Hur Kärlekens Elände Framställs på Scenen.

“Kärlek på svenska” är filmen (av Staffan Julén, finns på SVT Play) som blev en bok (av Marit Kapla) – och nu alltså även teater:. En trippeladaption.

Vad Vi Kan Förvänta Oss När Här får vi skratta åt kärlekens elände.

Här handlar det dock inte om att profitera på andras redan befintliga framgảngar, utan vad Julén har velat göra är att undersöka subjektiviteten i verklighetsbaserat berättande, som en del av “Den värsta lögnen är den dokumentära” – ett forskningsprojekt initierat av den ryska författaren Svetlana Aleksijevitj för tio år sedan, med ambitionen att utforska hur källmaterial påverkas av den som hanterar det. De två träffades under Juléns arbete med filmen “Lyubov – kärlek på ryska” (2017) där hon intervjuade ryska personer om deras erfarenheter.

Skaparnas Vision och Innehåll.

I”Kärlek på svenska” har ett och samma material (intervjuer med svenskar om kärlek) fått olika liy, olika vinklar, och därmed getts olika “‘sanningar” av Julén, Kapla och nu också duon Nadja Weiss och Irena Kraus på Dramaten.

Publikens Reaktion och Förväntningar.

Så vad tillför dả pjäsversionen? Dels blir berättelserna – Som i filmen och boken mer upplevs som solosånger -istället ett kollektiv av röster som interagerar med varandra, fyllda av små förskjutningar som tillför andra perspektiv. Dels läggs ett lager teaterhumor på gestaltningen. Därtill förekommer inslag av koreografi, när orden inte räcker till.

Här får vi skratta åt kärlekens elände: Betydelsen av Komedi i ‘Kärlek på svenska’.

Mikael Varhelyis scenrum liknar en församlingslokal med en kärlekskrank präst (Christoffer Svensson) och allt som Alexander de Sousas Tindermissbrukande Elvisfigur vill biktas sig för. I mitten en rutig soffa. Till höger en pumptermos med kaffe. Höga fönster med färgade glas och en svängdörr i fonden som förblir lảst. Ett Heartbreak hotel för sökare som César Sarachus underbara transperson i kärlekslimbo, liksom för Shanti Roneys bedragna kulturkofte-toffla.

Läs också:

Recension: Studio Kapellet i konstdialog med uppländsk by.

Hur Humor Hanterar Kärlekens Utmaningar.

Här finns ocksả inslag av AA-möte. Som när Danilo Bejaranos övertaggade rollfigur rusar in hög på diagnoser och alla i kÖr ropar “heeej”.liksom för att bekräfta honom.

Var och en har de nio rollerna en unik erfarenhet av kärlek, en upplevelse som ömsom dansas fram, ömsom trevande talas eller skriks ut. Hjärta och smärta. På Grönland utraderar man slitna ord ur ordförrådet, hävdar Tanja Lorentzons sökande landsbygdsböna. “Kärlek” tycker hon, är ett svenskt sådant. Vad betyder det egentligen?

Hur Humor Hanterar Kärlekens Utmaningar.

Regissören Nadja Weiss har skapat ett tragikomiskt stycke om livets kanske största urkraft: kärleken. Här filtrerad genom fika, lusekoftor och andra vardagsmarkörer som tenderar att ta ner ner uppsättningen på jorden, dämpa det gudomliga i att älska.

Jämförelse med Andra Komedier på Scenen.

Många scener genererar skratt i publiken, men kanske mindre av tårar. En annan väg att gå hade kunnat vara att våga djupdyka mer i svärtan, vrida om där det smärtar som mest. Ibland sker det. Som i Gunilla Larssons berättelse om ungdomsförälskelsen i en kvinnlig klasskamrat – som senare visar sig inte minnas henne.

Men framför allt är detta en uppsättning som får oss att skratta åt det elände som kallas kärlek.