I gängvåldets Marseille försvinner den politiska mitten

På en betongpelare bredvid tunnelbanestationen i Frais-Vallon finns en meny som någon har skrivit med en svart tuschpenna:
“Mach” (kokain), 50 euro per gram. Ursprungsland: Colombia.
“Shit” (hash), 10, 30, 50 euro (beroende på kvalitet).

Tvåhundra meter bort sitter försäljarna och väntar vid ett höghus.

Inte en polis i sikte.
– Undvik att ta bilder i närheten av dem, säger Amine Kessaci och nickar mot säljarna.
Han vet vad han pratar om.
I december 2020 mördades hans äldre bror när han försökte lämna den kriminella världen. Sedan gick Amine Kessaci på gymnasiet. Han hade precis grundat föreningen Conscience, vars syfte är att förbättra situationen i fattiga, invandrartäta förorter – som här i Frais-Vallon i norra Marseille.
Nu, 20 år gammal, har Amine Kessaci gett sig in i politiken. Han är kandidat för vänsteralliansen Ny folkfront.
– Jag är så stolt över min gamla elev, säger läraren Hanifa El Kolli, 60. Nu stoppar vi högerextremisterna!

– Ja, att stoppa nationalförsamlingen är viktigt. Men vi måste också prata om vad som är viktigt för människor här – som säkerhet, säger Amine Kessaci.
Förra året begicks 45 gängrelaterade mord i Marseille.
I år har våldsvågen lagt sig något. Fem mord har ägt rum i Marseille sedan januari. Polisen tror att det beror på att ett av gängen tagit övertaget i kriget om marknadsandelar. Men det kan ändras snabbt.
– Vår lösning är enkel. Vi behöver gå tillbaka till det system med grannpoliser som fanns tidigare, säger Amine Kessaci.

2003 satte dåvarande inrikesminister Nicolas Sarkozy stopp för en fem år lång rättegång mot grannpolisen i Frankrike – trots att kriminologer hävdade att det gett positiva resultat.

Samhällspoliser kan ge bättre relationer med invånarna, anser vänstern, vilket i sin tur skulle förbättra underrättelseinsamlingen och göra det möjligt att slå till mot de kriminella nätverken.
– Nationalförsamlingen borde sluta prata om invandring. För det är deras söner och döttrar som kommer hit och köper droger. Om de stoppade det kanske vi inte skulle ha någon droghandel alls, säger Amine Kessaci.
Det är ingen hemlighet att gängens kunder i många fall tillhör den välbärgade medelklassen. “Menyn” på tunnelbanestationen är avsedd just för dessa tillfälliga besökare.

Men Sebastien Soulé, som under många år arbetat som polis i Marseille, pekar på laglöshet som det grundläggande problemet. Han är en kandidat för Marine Le Pens högernationalistiska parti National Gathering.
– Det som behövs är en auktoritetschock. Och vi är de enda som kan stå för det.
Sebastien Soulé har själv åtalats för narkotikaförsäljning – men frikändes senare. Det fallet inspirerade till en mycket omtalad långfilm, “Bac Nord”, som nu finns på Netflix.

I filmen tar polisen sig stora friheter med lagen i kampen mot gängen.
– Det vi vill är att inte ge polisen straffrihet. Utan att lagen respekteras, säger han.
– Polisen går in i de här områdena ibland, men problemet är vad som händer efteråt. Vi måste ha hårdare straff och snabbare straff. Straffrabatten för minderåriga ska avskaffas. Om du är 16 år och ertappad med en kalasjnikov ska det inte gå att hänvisa till att du är minderårig.

Den typen av budskap har gjort National Collection populär i Marseille. Allt medan Emmanuel Macrons mittkoalition – som av många ses som ansvarig – nästan har försvunnit som politisk kraft.
I den andra omgången av parlamentsvalet är det vänsteralliansen Ny folkfront som nu står inför nationalförsamlingen i många valkretsar i Marseille.
Samtidigt har brottsligheten blivit en viktig valfråga nationellt. TV- och radiokanaler som Cnews, C8 och Europe 1 har ägnat mycket sändningstid åt situationen i Marseille i år. Dessa medier, som ägs av mediemogulen Vincent Bolloré, har en tendens att ge nationalförsamlingens problemformuleringar stort utrymme.
Tillsynsmyndigheten Arcom har dömt dem för partisk rapportering vid ett 40-tal tillfällen på tre år.
Här är det få som har invandrarbakgrund.

– Folk har fått nog. När man åker in till centrala Marseille är det som att inte vara i Frankrike längre, säger 31-åriga Nelly Montes.

Hennes frisörsalong ligger i centrum av vad som mest liknar en gammal fransk by – trots att den bara ligger tjugo minuters bilresa från höghusen i Frais-Vallon.
– I de brott man hör om på tv är det alltid invandrare som ligger bakom. Många döms också till utvisning, säger hon.
– Ja, det är läskigt, svarar 73-åriga Colette Tetefort, som väntar på att håret ska bli kastanjebrunt.

Båda röstar på nationalförsamlingen.
– I Marseille har vi haft invandrare länge, italienare, spanjorer… Men de jobbade, de respekterade Frankrike. De här, de gör ingenting, säger Colette Tetefort.
– Jag har jobbat sedan jag var 14 år. Men de får alla bidrag på en gång, säger Nelly Montes.
– De integrerar inte. Och de där slöjorna, varför måste de bära dem?! Förklara det för mig. Varför ska de fortsätta bråka med folk med sina slöjor? utbrister Colette Tetefort från sin stol i frisörsalongen.
En klyfta växer i Frankrike, och få känner det så tydligt som denna miljonstads cirka 250 000 muslimer.

– En kvinnlig kund kommenterade min slöja i går och frågade hur länge jag stannar i Frankrike. Det har blivit mer så de senaste veckorna, säger 44-åriga marknadsförsäljaren Fatima Benaricha, som står vid tunnelbanan i Frais-Vallon.
– Jag sa att jag tänker stanna, att mina barn är födda här och är franska medborgare. Och att jag bott i Frankrike i 20 år och jobbat och betalat skatt hela tiden.

Hon skakar på huvudet.
– De försöker göra narr av det. Men visst känns det. Nu har vi börjat fundera på vilket land vi skulle kunna flytta till om den där Jordan Bardella vinner. Kanada, kanske.
Fatimas dotter, 14-åriga Manar, tittar eftertänksamt på sin mamma.
– Det är konstigt, jag är född här och har bott här i hela mitt liv, säger hon.

Att vara född i landet ger dig inte längre automatiskt rätt till medborgarskap i Frankrike i framtiden, om nationalförsamlingen får sin vilja igenom. Personer med dubbelt medborgarskap ska också hindras från att få vissa statliga jobb.
Den typen av förslag är ett hot mot principen om jämlikhet, säger president Emmanuel Macron, som till och med har varnat för inbördeskrig.
Om Jordan Bardella blir premiärminister efter söndagens val tror 14-årige Manar Benaricha att familjen så småningom kommer att lämna landet.
– Inte för att jag vill. Jag gillar Frankrike. Men orättvisorna här… jag kan inte stå ut med att vi blir så orättvist behandlade.

Läs mer:
Erik de la Reguera: Katastrofal felbedömning av Macron – men det är inte över än
Nationell samling lockar de superrika i Saint-Tropez