I Sverige behöver inte elnätsmonopolen anstränga sig för att hålla nere priserna. Det bekräftas också av tillsynsmyndigheten, skriver Håkan Larsson.
Under det senaste decenniet har svenska elnätspriser ökat dubbelt så mycket som inflationen och långt mer än i jämförbara grannländer. Och det blir värre. Energimarknadsinspektionen (Ei) har beslutat att elnätsmonopolen ska få höja priserna med ytterligare 44 procent fram till 2027, trots att inflationen ligger på låga 1,7 procent. Det är helt orimligt. Regeringen måste agera.
Elnäten är uppbyggda av lokala monopol och för att monopolen inte ska kunna höja priserna så mycket som de vill finns reglering. Men den är för svag. Energimarknadsinspektionen, som reglerar denna marknad, har beslutat att elnätsmonopolen får höja priserna med över 40 procent fram till 2027. Det är helt absurt.
Bestämmelser om monopolmarknader finns så att de fortfarande bör efterlikna konkurrensutsatta marknader så mycket som möjligt. Men vilket privat företag kan slentrianmässigt höja sina priser år efter år med dubbelt så hög inflationstakt? Och dessutom höja priserna med 40 procent, medan inflationen ligger på 1,7 procent?
Elbolagen säger alltid samma sak när de försvarar de kraftiga höjningarna. De hänvisar till att “klimatförändringarna kräver enorma investeringar”. Säker. Men enligt Ei hade en prisökning på drygt 1 procent under föregående regleringsperiod räckt för att täcka dessa kostnader. Men nätmonopolen höjde priserna med 2,5 till 3,5 gånger så mycket.
Istället går en stor del till utdelning till ägarna. För Vattenfalls del handlar det om cirka 4 miljarder i utdelning till staten, en utdelning som kan ses som en extra statlig skatt för alla som har otur att ha Vattenfall som elnätsleverantör. Eon skickar ungefär lika mycket pengar till sitt moderbolag i Tyskland. Så länge stora summor skeppas i vinst till ägarna låter allt tal om “investeringar i klimatförändringar” väldigt falskt.
Det finns gott om internationella exempel på regelverk som har varit framgångsrika och som Sverige borde lära sig av. I Storbritannien använder man en klassisk prisreglering där elnätspriset inte kan öka i snabbare takt än inflationen. Det betyder att om monopolföretaget inte är tillräckligt effektivt kommer det att gå i konkurs, precis som företag på en privat marknad. Det leder till press på elnätsföretagen att öka produktiviteten över tid, vilket de inte har i Sverige.
I Norge finns en annan reglering, där nätföretag “tävlar” mot varandra. De sämst presterande ställs inför högre krav på att bli bättre. Tillsammans med krav på effektiviseringar har detta gjort att snittpriset har legat i stort sett konstant sedan metoden infördes 2007. Detta är också ett intressant alternativ till den svenska regleringen.
I Sverige behöver inte elnätsmonopolen anstränga sig för att hålla nere priserna. Detta bekräftas också av tillsynsmyndigheten. Tommy Johansson, avdelningschef på Ei, uppgav i Aftonbladet att de anser att “gällande lagstiftning och beräkningsmetod gör att maxtaket är för högt. Det gör att företagen kan ta ut högre elnätsavgifter av sina kunder än vad som är rimligt. Det borde inte vara så.” Villaägarna delar denna analys.
Trots att regeringspartierna var aktiva innan valet när det gällde elpriset har det inte hänt så mycket efteråt. Ansvarig minister Ebba Busch (KD) har sagt att “vi inte kan ha orimliga prisökningar i elnäten”. Nu är det dags att gå från ord till handling. Busch måste agera och skärpa elnätsregleringen.
Håkan Larsson
Socialpolitisk direktör, Villaägarnas Riksförbund
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
