Lägre skatter på arbete är en bra början för att fylla folks plånböcker och ge en haltande ekonomi ett lyft.

Regeringen presenterade höstbudgeten på torsdagsmorgonen. Nu trycks inflationen tillbaka, var budskapet, och därför finns det äntligen utrymme att föra borgerlig ekonomisk politik. Därför blir den största prioriteringen i årets budget att sänka skatterna, även om mer resurser också avsätts till både välfärd, försvar och rättsväsende.

Lägre skatter är en måttlig hygienfaktor. Det är något som moderata statsministrar förväntas leverera, och som snabbt skapar gnäll och missnöje om det inte levereras. Det tillhör partiets självbild som ekonomiskt ansvarig. Därför var finansminister Elisabeth Svantesson (M) noga med att betona att en finansminister måste göra prioriteringar.

Ett exempel på en sådan prioritering är att krympa biståndet till 53 miljarder norska kronor per år fram till 2028. Ett annat är att minska ränteavdraget för lån utan säkerhet. Det är korrekt i båda fallen. Det är svårt att motivera att Sverige lägger en omfattande del av statsbudgeten på bistånd utomlands, samtidigt som vi har stora investeringsbehov på hemmaplan. I framtiden kan regeringen gå ännu längre i att skära ned biståndsbudgeten.

Och att minska drivkraften för utsatta människor att ta riskabla lån är naturligtvis också motiverat. Tidigare i år rapporterade Kronofogden att trenden har vänt och att antalet skuldsatta unga nu ökar och att det till stor del beror på skulder kopplade till konsumtion. Det är ingen slump att detta sker i en situation där många människors ekonomi är hårt pressad.

De sänkta skatterna kommer i första hand genom ett nytt jobbskatteavdrag, men skattetrycket blir också lättare för bland annat pensioner och ISK-sparande. Att låta folk behålla mer av sina egna pengar är alltid bra, men det är extra viktigt att ha mer pengar i omlopp när ekonomin är i lågkonjunktur. Att människor har råd med konsumtion är en förutsättning för att både förbättra tillväxten och skapa fler jobb. Av samma anledning är det också välkommet att arbetsgivaravgifterna sänks för företag som vill anställa upp till två personer.

Något som dock frustrerar är bränsleskatterna. Att skatten på drivmedel sänks är bra, men eftersom det görs för att kompensera regeringens vändning kring nedsättningsskyldigheten är det inget som kommer att märkas i folks plånböcker. Det är inte heller tillförlitligt för en regering att avveckla sin egen politik under samma mandatperiod som den genomfördes. Knappast en valvinnande idé.

På det stora hela, trots bensinskatten, är årets höstbudget en förbättring. Skattesänkningarna kommer att innebära ekonomiskt andrum för de många som drabbas av inflation, räntehöjningar och lågkonjunktur. Det har tagit tid, men det är uppmuntrande att regeringen nu har förtroende att genomföra en borgerlig ekonomisk politik.

Alex Vårstrand/SNB