Svar till “Helen E”, idag nyheter 27 augusti
Signaturen Helen E ifrågasätter björnjakten och ställer den retoriska frågan, “är det så här vi vill ha det i Sverige?”. Svaret på frågan ger hon själv när hon skriver att “riksdagen, regeringen, Naturvårdsverket, länsförvaltningarna och jägarna” vill ha den här jakten. Till den skaran kan vi lägga rennäringen, husdjursägarna och lokalbefolkningen i områden med täta björnstammar. Björnjakten syftar alltså till att hitta en nivå på björnstammen som garanterar stammens långsiktiga överlevnad samtidigt som andra intressen beaktas.
Det är sant att licensjakterna på björn de senaste två åren har varit större än någonsin i modern tid. Men det beror på att björnstammen också har haft en fantastisk utveckling. Så sent som 1991 uppskattades populationen till cirka 670 björnar i hela Sverige (Artdatabanken), jämfört med den senaste uppskattningen 2023 på cirka 2450 björnar. Årets jakt kommer sannolikt att minska populationen något, men inte med 486 björnar (årets tilldelning) då många björnungar också har fötts sedan senaste räkningen. Miniminivån för gynnsam bevarandestatus är satt till 1 400 björnar.
Med det sagt är det alltid viktigt att följa stammens utveckling. Björnen med sen könsmognad och låg reproduktion är känsligare för jakt än andra jaktbara arter. Därför är det viktigt att den forskning som gör beräkningarna av stammens storlek och konsekvenserna av olika jaktuttag har tillgång till bästa möjliga inventeringsdata. Där bidrar jägarna med tusentals DNA-prover varje år (shedding). Det stämmer alltså inte det som står i insändaren att björnarna inte har räknats sedan 2017. Sverige är ett stort land liksom björnens utbredningsområde, därför har ett rullande system införts där till exempel Dalarna, Gävleborg och Värmland inventerades 2022 och Västerbotten i år.
Skribenten jämför vidare användningen av hundar med flockjakterna på rävar i England. Inget kan vara mer fel. I Sverige är det förbjudet att använda fler än två hundar vid björnjakt. Det är inte heller en troféjakt. Jakten bedrivs i huvudsak av lokala jägare som självklart tar hand om björnen som fällts, både kött och skalle. Köttet delas ofta inom jaktlaget och huden blir en souvenir från jakten på skytten. Vad skulle vara alternativet? Att begrava den?
Tvärtemot vad som sägs i insändaren ska vi vara stolta över att rovdjursförvaltningen har fungerat så bra i Sverige att vi har historiskt stora bestånd av alla de stora rovdjuren. Det i sig innebär utmaningar för dem som måste leva med rovdjuren i deras omedelbara närhet. De licensjakter på stora rovdjur som vi har i Sverige är ett av svaren på den utmaningen.
Anders Olsson
Ordförande, Jägareförbundet Värmland
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
