Fredrik Rosenqvist, psykiater i Region Värmland och styrelseledamot i Värmlands läkarförbund, säger i en idag nyheter-artikel att “han är orolig för patientsäkerheten”. Jag förstår det, han är trots allt en verklighetsbaserad upplevelse, när han träffar många patienter.
Jag som patient (både inom öppenvårdspsykiatrin och psykiatrin) är trött på att träffa surrogatläkare inom öppenvårdspsykiatrin. Den senaste läkaren jag träffade där visste inte ens att han var en surrogatläkare. Jag frågade om jag skulle få honom nästa gång och det skulle jag absolut göra eftersom den läkaren inte skulle någonstans, var svaret. Nästa gång den läkaren inte var där, eftersom det var en surrogatläkare jag träffade, fick jag reda på det. Det ger mig ingen trygghet alls.
Jag kan också skriva på för långa köer. Det tog mig tre år att få professionell hjälp. Precis som Fredrik tycker jag att besluten ska fattas inom verksamheterna själva. De möter verkligheten varje dag.
Roger O Nilsson, områdeschef för psykiatri, ner på golvet med dig och se verkligheten, det skulle vara lärorikt för dig. Detsamma gäller tillförordnade verksamhetschefen Anna Tång. Din uppfattning om medarbetarna blir förhoppningsvis mer lyhörd och empatisk och för oss patienter säkrare. Det är högsta ledningen och hyrläkare som gör mig mer till en hypokondriker än vad jag var tidigare.
Gå en mil i mina skor
