Skulle vilja ta del av det stora obekväma arbetstidspratet. Till er som jobbar inom vården, sluta aldrig lyssna. Tala högre! Till er som betalar skatt för att besöka sjukhuset och dessutom jobbar obekvämt vill jag bara fråga; Vet du vilken tur du är som har så bra förutsättningar?
Det är inte det obekväma vi ska jämföra, det är förutsättningarna. Man förstår inte hur bra man alltid har haft det i till exempel industrin, med humana arbetstidslagar. Vet du att vi ofta jobbar från tidig morgon till sen kväll samma dag? Vi delar upp våra pass, det heter så fint, bara att det i praktiken är arbetstider jag gör på två dagar annars. För mig blir det ett dubbelpass. Schemalagd, inte plötslig övertid. Känns det säkert att besöka sjukhuset med bakgrunden att jag kommer in på din akutmottagning med hungrig mage och yr i huvudet efter en så lång dag? Bara för att det var tre nyanlända patienter som behövde min hjälp när jag skulle ta lunchrast och mina kollegor var med någon annan i nöd. Ingen summa skattepengar du betalar kan förhindra det, tyvärr.
När du arbetar med maskiner kan du antingen stänga av den för tillfället eller om inte så byter du bara huvudmannen på hans post. Ingen maskin behöver gå på toaletten tre minuter innan ditt skiftbyte och byta kläder för en liten olycka har precis hänt och ingen människa i världen med avföring på kläderna förtjänar att vänta på ditt skiftbyte. Inom industrin arbetar man med mekaniska hjälpmedel, allt annat vore ett brott mot arbetsmiljölagen. Vi har även hjälpmedel, dock inte i samma skala som industrin, men vi använder dem bara på rekommendation och vi flyttar ofta våra äldre med ren arbetskraft och stor påhittighet. Inga maskiner blir motoriskt rastlösa eller fysiskt aggressiva och börjar spotta i ansiktet eller av misstag stänka urin som stänker i ögat, så att du måste söka läkarvård ifall du blir infekterad med någon sorts multiresistenta bakterier eller om du har otur , någon kronisk blodinfektion. En maskin kan på sin höjd bli infekterad med lite olja på händerna. Hanterar du upprörda släktingar till dina maskiner, eller har du maskinens liv i dina händer? Sitter du vid den sista vilan av dina maskiner och lyssnar på det sista andetag?
Jag tycker att våra jobb är lika viktiga, vi ska inte ställa oss själva mot varandra, men de är så otroligt viktiga på så många olika plan och sjukvårdens resurser går inte att jämföra med industrins. Du får de resurser som maskinerna kräver och alla verktyg för riskbedömning, för det är snack om arbetsmiljöbrott om inte. På vården får jag stryk och får acceptera det (inga problem, jag är medveten om läget) och Kalle sjukskriver sig halv åtta och det finns ingen att ringa in (vi lider inte av sjukdom), då resten av oss blir plötsligt utomjordingar med flera huvuden.
Vi kräver inget annat än lika villkor med dig i branschen. Medan du står bakom din maskin eller sitter på ditt hemmakontor och tror att vi sjukvårdspersonal klagar kan det vara du som är intagen på mig, på min avdelning, på mitt äldreboende, på mitt äldreboende. Du är i akut behov av intensivvård, vård eller intravenös behandling. Då behöver du mig, eller hur? Och du behöver vi för att få ett sjukintyg? Min sambo tjänar mer än jag, jag är utbildad undersköterska, även specialiserad, han är en outbildad pappersvändare. Han har bättre förutsättningar än jag, han är statligt anställd, jag är kommunanställd, vi jobbar båda på uppdrag. Hans uppdrag är att minska handläggningstiderna för de som söker sig till statens kundcenter, mitt uppdrag är livet. Jag måste hålla mig stadig med honom för att klara pensionen, han kommer att få en högre andel pension än jag. Nu är vi i alla fall tillräckligt kära, men efter alla dessa år för era skattekronors räkning kommer inte era, eller mina, inbetalda skattepengar att hjälpa mig att ge mig mer än bara överlevnad efter att uppdraget är över. Dina varma ord om oss, dina vänner inom vården, som du i alla år finansierat bakom dina maskiner och avgångsvederlag, kommer inte att kunna värma upp våra kalla vinterkvällar med de förutsättningar vi har just nu. Under tiden hoppas jag att vi aldrig slutar höra av oss, och lever i hopp om att du en dag ska höra av dig.
Din vän i vården, Kristinehamn
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
