Intervju: Dag Johan Haugerud om spelfilmen ”Sex”.

Allt utlöses av ett litet lunchsamtal som visar sig få stora konsekvenser. En städare (Thorbjørn Harr) berättar att han är synligt skakad av en erotiskt laddad dröm där David Bowie tittade på honom som om han var en kvinna. Hans kollega (Jan Gunnar Røise) kontrar att han nyligen tackat ja till en inbjudan utanför säkerhetszonen och haft sex med en man. Även om han varken definierar sig själv som gay eller vill skilja sig från sin fru (Siri Forberg), får hans sexuella utsvävningar återverkningar som han varken kan kontrollera eller övervaka.
Så börjar Dag Johan Haugeruds “Sex”, ett stillsamt subtilt vardagsdrama som vänder ut och in på begrepp som sex, sex, kärlek, lust, otrohet och identitet.
– Jag tycker att det är intressant att prata om vad sex egentligen handlar om. Vad är kön och vad innebär det egentligen att vara man eller kvinna? Sex behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till vare sig identitet eller kärlek, utan är också ett helt separat fenomen, säger Dag Johan Haugerud i ett osexigt konferensrum i samband med världspremiären på filmfestivalen i Berlin i början av året.

Från början var det trodde att han skulle bli akademiker, efter att ha studerat filmvetenskap i Stockholm. Istället blev Haugerud romanförfattare och bibliotekarie som tills nyligen arbetade på Norges Musikhögskola. Under det senaste decenniet har han också framstått som en av de mest spännande norska regissörerna. För fem år sedan städade “Barn” hus på den norska filmgalan genom att ta hem nio Amandastatyetter och den vann även högsta pris på Göteborgs filmfestival. Ett känslomässigt drama om en olycklig skolgårdstragedi i Oslo som förvandlas till politiska sprängämnen.
Hans filmiska stil upprepar sig i “Sex” med en statisk kamera och långa bilder med naturalistisk dialog som sakta borrar sig in i karaktärernas psyke. Precis som sin gamla franska husgud Eric Rohmer gillar han att filma “vardagsmänniskor” med universella bekymmer i vanliga situationer. Att han valde två maskulina städare för sin djupgående sexstudie var ingen tillfällighet – snarare resultatet av omfattande forskningsarbete.

– Ur sexuell synvinkel var det intressant att placera dramatiken i den här arbetsmiljön som är… om inte macho… så i alla fall väldigt maskulin, åtminstone i Norge. Sotarerna är otroligt stolta över sitt urgamla yrke och har en väldigt tydlig arbetskultur som inkluderar ett eget språk och svarta uniformer som de gärna visar upp på speciella sotarfestivaler, säger Haugerud och kommer till saken:
– Så, det är fascinerande att undersöka om en individ i den här miljön kan få det nödvändiga spelrummet för att utforska sin sexualitet eller sitt kön. Även om alla inte har samma behov tror jag att vi har fler möjligheter än vi egentligen vågar utforska.
Att han använde det den androgyne popstjärnan David Bowie som katalysator för erotiska drömmar var heller ingen slump.
– Bowie var en ganska tidig symbol för genusomskrivning och lekte med detta ganska öppet. När han fick frågan om han hade sex med män svarade han ja – så han flirtade hela tiden med idén, säger Haugerud.
“Sex” är den första i en fristående trilogi som även innehåller filmerna “Kärlek”, som tävlar om Guldlejonet i Venedig, och “Drömmar”, som redan är inspelad.
– Filmerna står helt för sig själva – men har ett queert tema som ger olika perspektiv på samma saker. Jag är intresserad av den moderna paradoxen där vi ständigt uppmuntras att bejaka våra drifter – samtidigt som de som lever ut sin sexualitet anses vara en radikal normbrytare.

Av de tre filmerna är “Drömmar”, som går på bio nästa år, är den mest personliga, anser han.
– Även om “Sex” inte är personligt på det sättet så är jag enormt fängslad av temat. Varför reagerar mina vänner alltid på samma sätt på otrohet? Varför är det värsta som kan hända att partnern har varit naken med en annan person? Även om jag uppenbarligen förstår varför det är sårande, slutar det aldrig att förvåna mig. Varför är det alltid sex som ofta gör att relationer tar slut? Finns det inte andra former av psykisk otrohet som är lika allvarliga?
I filmen stresstestar han Jan Gunnar Røises städare som inser att hans sexuella utsvävningar inte var så lätta att skaka av sig som han först trodde.
– Han trodde att det var något ganska klanderfritt som han kom undan, men det gnager i honom och blir värre och värre, vilket är ganska komiskt. Han blir nästan som ett barn, då han visar hur kort avståndet är från extas till skam. Hans egen logik säger att han inte har varit otrogen, men i samma ögonblick som han börjar förklara det är det som att en vuxen kommer in i rummet och han förstår plötsligt att det var “fel”, säger Haugerud och skrattar lite åt den hopplösa situationen. .
Den största utmaningen var att hitta en balans mellan allvaret och humorn som genomsyrar filmen.
– Producenterna satsar på mig för att de brukar tycka att mina manus är mycket roligare än vad de faktiskt är. Men när vi börjar spela in det måste man alltid ta materialet på allvar och inte spela det som en komedi. Men jag antar att humorn finns kvar, även om det inte är det vi försöker jobba på, säger han och ler.
– I slutändan handlar det om att skapa en underhållande film som också känns meningsfull och som kan väcka nya tankar och stimulera till diskussioner.

Dag Johan Haugerud gillar dess samspel mellan skrivande och filmskapande. Parallellt med att han åker runt på festivalturnéer med sin trilogi skriver han en bok om den stökiga norska filmduon Wam & Vennerød (Svend Wam och Petter Vennerød) som busade i 70-talets norska filmvärld.
– Det är också en slags biografi, men som jag också skriver själv i. De gjorde saker som faktiskt är raka motsatsen till vad jag gör. De var rabblare som var förtjusta i Fassbinder och använde ett stökigt filmspråk där folk ständigt skriker. Dessutom klagade de högt över att de hela tiden fick dåliga recensioner. Jag har absolut ingen aning om hur boken kommer att bli, men det är roligt att skriva.
“Sex” har svensk biopremiär den 30 augusti.

Dag Johan Haugerud: “Jag är besatt av hur vi pratar med varandra”