Blomstertiden kommer nu tusenårig rap. Utöver uppståndelsen och tragedierna kring gen z gangsta rap finns det många aktuella artister i åldersgruppen 30-40 med en annan ton. Kalla det inte trött, men visst verkar tempot vara lite långsammare när texterna tar sig an senare skeden i livet.

På albumet “RMMD” rappar Stockholmssyndromet om att “gå på spa med wifey” och hitta lugnet i skogen. På “Nuuså” förklarar Kristoffer Malmsten från 00-talsgruppen Fattaru att han nu nöjer sig med att vara “näst bäst”.
Ison, Seron och Dogbite har också släppt ny intro och retrospektiv musik. Och Organismen fortsätter sin toppform 40-plus, utan tydliga spår av ungdomsåren i den chockerande supergruppen Mobbade barn med automatvapen. På “Outside meal pizzeria” rappar Organismen om hur han efter en utekväll hamnar “under någon främlings andetag och berättar om mig själv igen”.

Alla rappare tappar inte masken med åren, men många sänker sin vakt. Ibland är det rörande kaxigt, andra gånger generöst försvarslöst

Ungdomskulturens hiphop blir bara äldre – förra året firade den 50. Alla rappare tappar inte masken med åren, men många sänker garden. Ibland är det rörande kaxigt, andra gånger generöst försvarslöst. Livet går vidare, men hiphopen består, som ett sätt att slicka sina sår eller hävda sig mot tidens gång.
Hoppas varje talang inom svensk gangsterrap också får möjlighet att göra konceptalbum om medelålderns existentiella åkommor.
Läs också:
Jacob Lundström: Finns det en väg framåt för svensk gangsterrap?