”Jag hade en bild på Christer i min garderob” – nu möts Lundgren och Nerfont

Jazzsångerskan Isabella Lundgren växte upp i Karlstad – och insåg musikens kraft när hon såg Christer Nerfont på Wermlandsoperan.

Nu träffas de för första gången på scen. På lördagskvällen tolkar de The Great American Songbook tillsammans, med dubbla orkestrar i ryggen.

– Den här sångboken håller en livstid!

Först ut i Wermland Operas konsertserie säsongen 24/25 blir ett möte som Isabella Lundgren drömde om redan som tonåring.

– När jag gick på Sundsta-Älvkullegymnasiet gick jag alltid på Wermlandsoperan. När jag såg Christer första gången tänkte jag så här: En dag ska jag sjunga en duett med honom. Sen hade jag en bild på Christer i en garderob, säger hon och förklarar den kanske udda placeringen:

– Jag hade satt upp bilder på alla människor jag inspirerats av. Det var Dylan, Christer Nerfont, Celine Dion, Billie Holiday, Frank Sinatra…

– Bra sällskap! säger Christer Nerfont.

Dubbla orkestrar

Nu träffas de äntligen. idag nyheter träffar dem strax före torsdagseftermiddagens repetitioner på Spinneriet. Nu ska planerna som kläckts bli verkliga, rösterna möts och inte minst dubbla orkestrar sätts igång, i vad som ska bli ett mäktigt spadtag i låtskatten The Great American Songbook. Operans sinfonietta får sällskap av det bohuslänska storbandet.

– Vilken otrolig lyx att ha både en sinfonietta och ett fullfjädrat storband. Det stinker lyx! säger Christer Nerfont nöjt.

– Med versaler, understruket och utropstecken! fyller i Isabella Lundgren.

– Och grädde på toppen, fortsätter Christer.

– Det pirrar i magen inför hela det här projektet. Det är mycket planering och vi har hållit på länge och nu är det dags, säger dirigenten Calle Rasmusson.

Fest, glädje – och melankoli

Den exakta konsertrepertoaren avslöjar de inte i förväg, men det blir både väntade klassiker och några lite mer överraskande. De kommer en handfull sololåtar var och flera duetter därtill.

– Urvalsprocessen var lite rolig. Vi har haft några teammöten, konstaterar Christer Nerfont.

Musiken ska förmedla lyx, fest och glädje, men också melankoli och sorg. Denna amerikanska tradition har stor musikalisk bredd, med ursprung i såväl blues som operett.

– Det finns någon form av tillit och hopp i den här musiken. Glädje och sväng och vitalitet och hopp, säger Isabella Lundgren. Denna sångbok håller en livstid!

Båda sångerna nämner också de berättelser som sångerna förmedlar.

– Det finns något tidlöst i berättandet, som jag tycker är otroligt vackert, säger Christer Nerfont.

Hemplan och retur

För honom är Karlstad och CCC hemmaplan. Han är fast anställd sångare på operan, snart även aktuell i höstens stora musikinsats.

För Isabella Lundgren blir lördagens konsert en återkomst, som redan väcker känslor till liv.

– Det är så skönt. Verkligen. Kulturskolan, musikklasserna, alla scener jag blev uppmuntrad att kliva på och stå och sjunga på trots att jag var blyg och livrädd och hade prestationsångest. Jag fick så mycket stöd. Det kommer att bli så speciellt och symboliskt att få göra detta.

Påminner om själen

Det var också här hon först slogs av musikens kraft. Hon ger två exempel: det ena är när hennes mamma spelade skivan där Sinatra sjöng Why try to change me now.

– Då kändes det som att den här musiken beskrev hur jag såg ut inuti. Jag kan inte förklara det, men det var som att det förstod något om mig som jag själv inte förstod. Sedan dess har jag bara älskat den musiken och alla dess olika uttryck, från bluesens upprörande revolutionära till den där vackra romantiska, drömska, sentimentala. Den här musiken påminner mig om att jag har en själ, säger Isabella Lundgren och citerar dirigentstjärnan Herbert Blomstedt, som sa att musikerns uppgift är att skina ett ljus i den mänskliga själen och påminna oss just om att vi har själar.

– Och har medlaren en själ, då bär det ofta väldigt, väldigt långt, säger Christer Nerfont.

“Fångad och slagen”

Det andra musikaliska uppvaknandet hon nämner kom på Wermlandsoperan, när hon såg Christer Nerfont i Jekyll och Hyde.

– Det var verkligen en väldigt stor upplevelse att höra någon på riktigt, som berättade historien på riktigt, inte bara på en skiva, utan som stod framför mig och jag blev så tagen och slagen av det som hände.

Nu är hon redo att tillsammans med honom – och den lyxiga dubbelorkestern – ge makten vidare.

– Jag kan bli så tagen av det i symfoniska och orkestrala sammanhang. När jag sitter framför alla dessa människor som gör något tillsammans tänker jag alltid “det här är det bästa av oss”. Detta är den högsta mänskliga bedriften. Även om det inte räddar några liv eller förhindrar några krig, så är det en så vacker bild av hur det kan vara i världen, när vi kommer samman från våra olika världar och blir någon sorts enhet som finns där och då.

Från jazzklassiker till Strauss och Jill på operan: “The world steps through the door”