I veckan kom det siffror som visar framgångar för Ulf Kristersson och hans regering!

Jag vet, jag är lika förvånad som du.

Men kanske inte i just det här fallet.

Högskolan i Gävle ansvarar för den så kallade Mångfaldsbarometern.

Och i den pekar kurvorna alltid uppåt för Ulf Kristerssons verk.

Så här ser det ut. Svenskarna blir allt mer negativa till mångfald när det gäller kultur, religion och boende.

Framgång alltså, i Ulf Kristerssons samarbete med Sverigedemokraterna. Svenskarna har imponerats av allt skrik från Sverigedemokraterna om islam, alla memes från SD:s trollfabrik och aprilskämtet Hanif Bali.

Samtidigt finns det ett dystert besked till Ulf Kristersson i barometern, men Kristersson verkar duktig på att hoppa över fakta som inte passar honom, så du råkar sitta och läsa nu Ulf, blunda!

Andelen med positiva erfarenheter av att arbeta och studera med individer med utländsk bakgrund har ökat. Hela 78 procent av positiva erfarenheter av det. Vilket är den högsta siffran sedan mätningen startade 2005.

Diskrepansen mellan dessa två attityder kan nog ses som ett klassiskt fall av att saker och ting inte är som vi tror att de är. Sverige är segregerat, i ett sådant land är det lätt att ha fördomar om varandra, tills den dagen man faktiskt får en egen upplevelse av “människor med utländsk bakgrund”.

Men regeringens oförmåga att sätta stopp för gängkriminalitet påverkar sannolikt också delvis inställningen till mångfald negativt.

Andelen som är positiva till mångfald ligger dock på 61 procent trots att det är en minskning från 2022 med 3 procentenheter. Det är dåliga nyheter för Sverigedemokraterna, men goda nyheter för Sverige.

Däremot är det förstås oroande att 47 procent anser att “många nyanlända kommer till Sverige enbart för att ta del av landets sociala förmåner”.

Dock är det kanske inte så konstigt eftersom det är regeringens retorik, kryddad med Hanif Bali. Hanif Bali, som för övrigt gjorde barn på Murgårdsskolan i Sandviken till batonger i migrations- och integrationsdebatten. Barn som var de enda rimliga rösterna i just den sjuk debatt som Hanif Bali startat om Sandviken, och Sveriges Radio plockade upp.

Svensken är det dock ingen idiot. Det är klart. Även om det verkar skeva logiken. Enligt barometern blir stödet också starkare eftersom vi faktiskt behöver utländsk arbetskraft i Sverige för att klara både vård och omsorg och för att förse branschen med rätt kompetens.

Vilket är korrekt. Det gäller oavsett om det handlar om vårdscheman i Sandviken, eller behovet av ingenjörer i Skellefteå.

Även om de som genomfört studien inte alls nämner faktorer som politisk debatt så påverkar det naturligtvis våra attityder. Forskarna vid Högskolan i Gävle pratar istället om ”varuföring” av människor i sitt pressmeddelande, vilket ses som en av förklaringarna till varför människor har en positiv attityd till utländsk arbetskraft, men det är också en förklaring som bygger på faktumet. att folk inte läser nyheter och gör egna upplevelser på sina underbemannade arbetsplatser. Vilket de såklart gör. Inom vården är det många schemarader som skulle stå tomma om det inte vore för kollegorna födda i andra länder än Sverige.

Det är också för att göra det enkelt för sig själv att säga att man kanske inte ser människor som fullvärdiga medborgare när man till exempel kräver utvisning vid brott. Den tar sin utgångspunkt i att folk inte förstår att det bara går att utvisa medborgare som egentligen inte är svenska medborgare.

Och jag tror faktiskt att många förstår det. Fast det finns såklart även svenskar som är rasister och tycker att barn födda utomlands ska kunna utvisas. Trots att de är svenska medborgare.

Att svenskarna att samtidigt bli både mer positiv och mer negativ till mångfald och invandring är en motsägelse, men det är också en naturlig motsägelse i det Sverige vi har blivit.

I media handlar rubrikerna nästan alltid om invandrartäta, utsatta områden och gängen som frodas där. Borgerliga debattörer presenterar högerextrema konspirationsteorier om befolkningsutbyte. I debatten målas de som kommer till Sverige ut som ett hot mot allt som är svenskt.

Att en mer nyanserad och positiv bild sedan etablerar sig i mötet med dessa personer, som visar sig vara antingen kriminella, knarklangare, bidragsmissbrukare eller våldsamma är inte så konstigt.

Förväntningarna som regeringen vill att vi ska ha på människor som kommer hit är låga. Det är det enda de pratat om i två år. Att det formar vår bild av dessa människor säger sig självt.

De socioekonomiska faktorer som bidrar till brottslighet i utsatta områden osynliggörs av både regering och media. Men svenskarna ser det. Hela 78 procent uppger arbetslöshet och fattigdom som orsak till brottslighet i utsatta områden.

Att svenskar blir glatt överraskade när dessa “invandrare” visar sig vara helt vanliga, hyggliga människor och kollegor är lika självklart.

Allt är förstås inte problemfritt när det gäller att ta emot människor uppvuxna i kulturer som till exempel har samma syn på kvinnors plats i samhället som Sverigedemokraterna.

Men vad många verkar se är att regeringens sanning om dessa människor faktiskt inte är någon sanning.

Och det är det vi måste bygga vidare på.

Hoppet är i alla fall ganska tydligt när vi tittar på Mångfaldsbarometern.

Tycker verkligen synd om Tidögänget.

Men Sverige är ett bättre land än man tror.