Indikation – men med anledning. Krävs det en populist för att skryta om en sådan samhällsmodell? “En vinst för L och Sverige!” twittrade Liberalernas Johan Pehrson efter att det blivit klart att anställda inom bland annat skola, sjukvård, bibliotek och socialtjänst inte kommer att omfattas av informationsskyldigheten avseende papperslösa. Nåja. Det är snarare en vinst för de fackföreningar och sociala rörelser som, med yrkesetik som sitt främsta vapen, har protesterat mot Whistleblower Act i månader. Hade man avvaktat utredningen i fred är det mycket möjligt att förslaget hade sett annorlunda ut.
För det är förstås ett mindre problem att Kronofogden, Försäkringskassan, Kriminalvården och Skatteverket tvingas polisanmäla människor än att lärare och läkare måste trakassera elever och patienter. Inte minst för att vård och utbildning är konkreta mänskliga rättigheter som Sverige har förbundit sig att följa genom internationella konventioner. Sverigedemokraterna är besvikna – men Tidöpartierna är överens, säger migrationsminister Johan Forssell (M).
Vi får se hur det blir det i längden. Ingen ska tro att SD spelar annat än det långa spelet i denna fråga. Det vill säga den övergripande frågan om att befria Sverige från utlänningar till varje pris. I en intervju med Sydsvenskan Jimmie Åkesson ville 2018 göra det till ett brott att gömma papperslösa och även tvinga grannar att anmäla varandra (5/5, 2018). Men han måste ha ändrat sig, eller hur?
“Skolan ska vara en trygg plats för barn”, skriver Johan Pehrson. Det är bara det att undantagen inte kommer att ha den effekten. Medborgarrättsförsvarare har bland annat betonat att undantag inte löser det grundläggande problemet att mänskliga rättigheter riskerar att kränkas. Rätten till vård och utbildning finns bara om människor vågar ta vara på dem och en utökad informationsplikt i det offentliga rummet leder med stor sannolikhet till rädsla och osäkerhet som håller människor borta. “Många papperslösa anser att informationsskyldigheten redan gäller”, sa en distriktssköterska vid Röda Korset tidigare i höst (Vårdfokus 23/10).
Det handlar inte alls om att människor är självupptagna, utan om den djupt kända vetskapen om att argument om papperslösas rättigheter väger väldigt lätt i den svenska allmänheten.
Indikationen är inte vacker ord, och motståndarna har kritiserats för att dra huvudlösa paralleller till DDR och Nazityskland. Visst, folk har en tendens att vara lite bökiga i sina historiska referenser. Men det går inte att komma ifrån att det finns ett totalitärt inslag i ambitionen att allt fler delar av samhället ska ingå i den statliga utvisningsapparaten. “Det är en viktig huvudprincip att alla myndigheter i det offentliga Sverige drar åt samma håll”, sa den tidigare migrationsministern till Eko förra året (4/2 2023). För henne kan det låta som en självklarhet, men i fria samhällen finns det alltid kryphål, motsättningar och hänsyn som vägs mot varandra – på många områden.
Men lagstiftarna tycker nog också allvarligt att anmälan är något annat än en uppgiftsskyldighet. Att rapportera är nämligen något man gör mot jämställda i en diktatur, inte mot papperslösa undantag i en demokrati som har all rätt att rensa ut dem.
Denna uppfattning är också något som paradoxalt nog präglat mycket av motståndet mot Whistleblower Act. jag är läkare, inte gränspolis. jag är bibliotekarie, sjuksköterska, fritidspedagog. Ett whistleblowing-system kommer att förändra mig – oss – och det här landet. Det är vi som står på spel. Det handlar inte alls om att människor är självupptagna, utan om den djupt kända vetskapen om att argument om papperslösas rättigheter väger väldigt lätt i den svenska allmänheten.
Sverigedemokraterna kan surt, men för regeringen är detta en perfekt utredning. Tänk att få ta fingeravtryck på sexåringar och se till att sjuka i praktiken blir livrädda för att söka vård, men samtidigt inte behöva bråka för mycket med majoritetsbefolkningens självbild. De specificerar nämligen inte, om du kommer ihåg?
Läs mer texter av Kristina Lindquist
