Jag såg precis ett videoklipp på Tiktok där en tjej fick en liten bordslampa formad som en croissant från skräpföretaget Temu och upptäcker att det är en riktig croissant som någon grävt ur, lagt en lampa i – och sedan täckt med epoxi.

Flickan hade kommit hem en varm dag och reagerade på att lampan drog till sig en massa myrors uppmärksamhet. Så konstigt. “Myrorna måste väl ändå känna att det inte är på riktigt?!, tänkte hon och tittade närmare. Det var väl ingen riktig croissant??

I filmklippet slår hon sönder “lampan”, och man kan direkt se smulorna på insidan som avslöjar att, ja, den här croissanten är the real deal.

Ja, och så smakar hon. Bara för att.

Förmodligen är inte en enda person som någonsin handlat på Temu särskilt förvånad. Du får vad du betalar för.

En kul grej för en tjugo-någonting halkar ner i kundvagnen. Ett plagg för dubbeln. För det priset spelar det ingen roll om det går sönder i första tvätten eller om det bränner huden av kemikalier… För det priset kan du inte vara kräsen.

Om du kan köpa en lunch på stan för 140 spänn och äta den på 20 minuter, har du råd att köpa taskiga grejer i skitkvalitet för att det är “billigt”? Billigt för alla utom de som gör grejerna och kanske för klimatet.

Nej, jag lämnar skräpet på butikshyllan. Jag behöver inte grejerna eller myrorna.