Det finns många yrken där man kan tro att det finns utvecklingspotential på trivselfronten och att utövarna förmodligen skulle behöva gå en charmkurs eller två. Jag tänker inte peka ut någon speciell kategori, men de finns.

I andra änden av spektrumet har vi dock en yrkeskategori som tvärtom är alldeles, alldeles för trevlig – apotekarna. De är alldeles för hjälpsamma och snälla än de behöver vara.

Jag vet inte hur ofta du besöker ett tegel- och murbruksapotek längre – det gör jag fortfarande med jämna mellanrum. Och följande misslyckas aldrig:

När jag hukar ner mig bland hyllorna för att leta efter någon mer eller mindre pinsam kräm eller piller vars namn jag inte vill säga högt, står plötsligt någon från personalen där och frågar lite för högt “KAN JAG HJÄLPA DIG MED NÅGOT?!”

För det mesta, i all min pinsamhet, slår jag ut ett negativt svar, eller så vet jag redan exakt var de smärtstillande medicinerna finns och vill bara undersöka utbudet lite mer innan jag köper.

Jag förstår att det är välmenande och att det kanske är en stressad ledning som piskat upp det i rädsla för att kunderna annars vill gå till något av de andra 147 apoteken inom en kilometers radie.

Jag menar inte att vara oförskämd eller otacksam, men du behöver verkligen inte vara så snäll! Låt mig köpa mina obskyra krämer och piller i fred. Om jag inte hittar dem lovar jag att be om hjälp.