För ungefär en månad sedan var jag med och organiserade en konferens i Bryssel om transformativ innovation. Vi delade erfarenheter om hur innovation kan driva på en hållbar omställning och pratade om de utmaningar vi ständigt står inför när vi försöker förändra gamla system.
Diskussionerna omfattade högt och lågt. Det pratades om möjligheterna med AI, EU:s Green Deal och grönt stål. Men framför allt talades det om de hinder som uppstår när vi försöker hantera komplexa och oförutsägbara problem med tillvägagångssätt utformade för att hantera förutsägbara situationer. Alla som någon gång sökt EU-medel för ett innovationsprojekt kan skriva under på den saken: att i detalj beskriva hur en verksamhet ska utformas under Q4 2027 och exakt vilka resultat den ska leda till blir nästan komiskt – inte minst med tanke på den snabba utvecklingen inom till exempel AI.
Vid ett tillfälle suckade en fransk delegat: ”Det verkar gå emot den mänskliga naturen att hantera komplexitet. Hur kan det annars vara så otroligt svårt att förändra?” Orden fastnade hos mig. Är vi verkligen så dåliga på att hantera oförutsägbarhet?
Senare samma kväll, tillbaka på hotellet, slog jag på Gift vid första ögonkastet, där singlar tar hjälp av experter för att hitta sin “perfekta” partner. Och fransmannens ord ekade fortfarande. Om du inte sett föreställningen kan jag säga att det, trots experternas analyser och matchningsverktyg, ofta slutar med att det inte uppstår attraktion mellan de nygifta, till stor förtret för alla inblandade. När kartan och verkligheten inte stämmer överens antas det att verkligheten har problem och behöver justeras.
Men det intressanta är att när det gäller att hitta en partner på egen hand har vi oftast en annan strategi. Vi testar, tar små risker i början när osäkerheten är som störst – “han kanske inte har rätt, men jag kan offra en timme av mitt liv på en fika i alla fall.”
Vi ökar våra åtaganden i takt med att osäkerheten minskar. Att boka en tvåveckorsresa tillsammans känns absurt efter en vecka men helt naturligt efter ett år. Och vi är öppna för att vår syn på vad vi letar efter kan förändras på vägen. Och vi är uppmärksamma på röda flaggor – redo att ställa in om vi ser att det inte finns några förutsättningar att nå vårt mål
Det är en metod som faktiskt är en perfekt modell för hur vi ska hantera komplexa, osäkra situationer – som innovation och transformation. Tänk om vi daterade på samma sätt som vi skriver projektansökningar eller upphandlingsdokument? Detaljerade specifikationer och skriftliga svar där den sökande förväntas beskriva hur de avser att fördela de dagliga sysslorna under Q4 2027, med vitesklausuler om planen ändras.
I Brysselnatten insåg jag att det egentligen inte strider mot den mänskliga naturen att hantera komplexitet och osäkerhet – tvärtom. Vi människor är fantastiska på att navigera i osäkra och komplexa situationer – när vi tillåter oss själva att göra det. Men när vi går in på våra kontor verkar vi glömma den kunskapen och istället tro att vi genom noggrann planering kan förutse framtiden. Tänk om vi istället, som i dejtingvärlden, kunde våga utforska och anpassa oss till verkligheten istället för att lägga energi på att rita perfekta kartor som sällan matchar.
Kanske är det just där, i den oväntade terrängen, vi kan hitta vägen framåt – för oss själva och för de samhällen vi vill förändra.
Lina Svensberg
Innovationschef på Compare, Karlstad