För att inte gå pank med det här jobbet har jag hittat ett, för mig, alldeles utmärkt sätt att ta avstånd. Men ibland är det så mörkt att det inte räcker.
På idag nyheter gör i princip alla i princip allt, men vi har även våra små täckningsområden. Till exempel delar jag och två kollegor på huvudansvaret för kriminaljournalistiken och vi har ett outtalat sätt att hantera allt det hemska tillsammans: mörk humor.
För kriminalitet och blåljusnyheter är å ena sidan spännande, intressanta och – absurt nog i det här yrket – ibland rena adrenalinet. Å andra sidan handlar det om tragiska människoöden, rädsla och resignation. För att inte helt tappa hoppet om mänskligheten tar vi avstånd på det sätt vi tycker fungerar bäst för oss.
Men så finns det fall där det inte går att göra narr av allt som är svårt. Som när två barn ser sin mamma kollapsa framför dem, efter att deras pappa hugger ett svärd genom henne.
Om den mordåklagade 37-åringen gjorde det med flit eller inte återstår att se – det är upp till domstolen att bedöma. Men omständigheterna lämnar ingen oberörd.
Aldrig tidigare har vår lilla kriminalgrupp suttit så tyst som när vi läste utskriften från dotterns larmsamtal. Att läsa om ett litet barn som först skriker i panik och ber om hjälp och sedan, nästan lättad, tackar jouroperatören för att han skickat polis och ambulans är absurt och det finns ingen känslovägg i världen som kan stå emot.
Ibland är världen en hemsk plats och det kommer förmodligen att ta ett tag innan vi kan förtränga det igen.
