Jag har alltid vetat vad jag ville bli när jag blev stor.

När jag gick i tredje klass visste jag att jag skulle gå i min pappas fotspår och bli journalist. Jag kunde inte stava det då, men tack och lov har jag lärt mig det nu.

Sedan ändrade jag mig. Jag skulle absolut inte bli journalist. Jo, visst gillade jag att skriva och ja, visst är det roligt att träffa så många olika människor. Men att bli journalist? Nej inte jag.

Men vad skulle jag göra då? Kanske studera biologi. Jag gillar djur.

Så det fick bli. Jag flyttade och pluggade i ett år innan jag insåg att det som erbjöds i vägen för ett jobb efter avslutad utbildning sugit.

Efter det hittade jag ett program som lät roligt. Jag skulle få skriva, och utbildade mig till kommunikatör.

Men jag blev ingen kommunikatör.

När det var dags att söka jobb efter examen kände jag någon, som kände någon som kände någon… och plötsligt satt jag vid ett skrivbord som journalist. Förvånad över var jag hamnade.

Även om jag verkligen alltid har vetat, är det som att jag aldrig har vetat vad jag kommer att bli när jag blir stor.