Landshövdingar – i den tradition som nu råder – är ett förlegat inslag i den svenska statsförvaltningen. Landshövdingar är chefer för länsstyrelser och är statliga tjänstemän. Genom åren har vi haft ett antal exempel på hur guvernörer godtyckligt tolkat lagarna. Det finns en kultur kring guvernörsämbetet som ger upphov till dessa beteenden. Det måste försvinna. Den kulturen skapar en rättsosäkerhet som måste förbjudas svensk statsförvaltning.
Som exempel på rättsosäkerhet, ta ett par ärenden som inte ligger för nära i tiden. Förbigången av Stockholm och bebyggelsen på Gasverkstomten intill Nationalstadsparken avslogs båda första gången länsstyrelsen behandlade dessa ärenden. Efter ett landshövdingsbyte med ny partifärg fick båda fallen klartecken.

Länsstyrelsens uppdrag är att säkerställa att ett antal förvaltningslagar tillämpas korrekt av kommuner och andra myndigheter. Kommuners och andra myndigheters beslut kan överklagas till länsstyrelsen och i vissa fall har länsstyrelsen möjlighet att på eget initiativ se över dessa organs verksamhet. Länsstyrelsen är så nära en domstol man kan komma. Rättssäkerheten är alltså grundläggande.
Landshövdingar utses av regeringen liksom alla andra verkschefer, men omfattas inte av den policy för tillsättningar som antogs för några år sedan: öppen annonsering, kravprofil och användning av externt rekryteringsstöd. Istället är det en process bakom stängda dörrar. Väldigt ofta är det politiker som utses, men även organisations- och näringsidkare som står partierna nära utses då och då. Detta skapar en tradition av småkungar, med rätt att regera och agera som de vill.
Ett långsiktigt arbete har bedrivits för att skilja politik och förvaltning i svensk statsförvaltning. De så kallade lekmannastyrelserna, bestående av riksdagsledamöter, lokalpolitiker och organisationsrepresentanter, har bildats. Även länsstyrelsens styrelse avskaffas. Syftet har varit att skydda rättssäkerheten och professionell hantering av uppgifterna. Tillämpningen av lagarna ska skötas av myndigheter och tjänstemän. Alla myndighetsbeslut ska grundas på lag och att alla ska behandlas lika. Utnämningen av guvernörer bryter mot denna princip.
Ansvarsnämnden föreslog 2007 att länsstyrelsens roll i arbetet för regional utveckling skulle avvecklas och tillsynsrollen stärkas. Visserligen bör de regionala utvecklingsfrågorna inte påverka tillsynen, men den tycks ge utrymme för skönsmässig bedömning som skapar rättsosäkerhet.
Effektivisera länsstyrelsens roll till tillsyn för att undanröja denna källa till rättsosäkerhet. Regionerna bör få styra den regionala utvecklingen.
Att utse landshövdingar i enlighet med den beslutade utnämningspolicyn skulle undanröja den viktigaste orsaken till rättsosäkerheten i länsförvaltningarnas ärendehantering.
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar

Fler insändare: dn.se/insandare