Tvångsutvisning och utvisning låter illa, men det är positivt att det i veckan gick ett flygplan till Irak med personer som vägrade lämna trots att deras asylansökan fick avslag, skriver Carolin Dahlman.
Irakier ska tvångsutvisas”, rapporterade Sveriges Radio i veckan under rubriken “utvisning”. Ekot hade fått reda på att Transportstyrelsen gett tillstånd för ett flyg till Bagdad. Radion intervjuade en ung man som sa att det var en ” katastrof” att han skulle utvisas efter 17 år i Sverige för att han inte fått asyl. Mannen sa: “Jag mår inte alls bra. Jag skakar”.
Jag förstår att det känns jobbigt att behöva lämna efter så lång tid, men han har faktiskt valt att trotsa svenska myndigheters beslut i sjutton år! Public service bestred inte detta.
Sveriges Radio har flera gånger luftade drag som onekligen känns vinklade. I maj intervjuades Hasan, som satt kvar i förvar i väntan på utvisning till Irak. Han kunde inte ett ord svenska, men behöver tolkhjälp av sin dotter. Hela familjen hade beordrats utvisad, men inga frågor ställdes om varför de inte följde den demokratiska svenska statens vilja, utan stannade trots att myndigheterna bad dem åka hem.
I en dokumentär i två delar blev det alldeles tydligt var reportern stod. Hon porträtterade individer som hade deporterats, eller sett sina släktingar tvingas lämna. En ung flicka sa “Det är inte ett brott att söka asyl och försöka få skydd”. Det möttes inte av ett ord från public service-reportern, trots att rätten till asyl finns kvar, och att rätten att ansöka inte är detsamma som rätten att stanna. I lyssnarens öra blev det rörigt, lätt att missförstå.
De personliga berättelserna kontrasterades effektivt med politikers uttalanden om ett paradigmskifte i migrationspolitiken. Berättelsen var tydlig: den lilla mannen mot den stora stygga staten. Offret mot gärningsmannen.
I ett pressmeddelande i dokumentären citerades en man som sa: “Ingen bryr sig, vi är inte människor. Vi är bara en siffra för myndigheterna”. I september rapporterade SR: “Fler irakiska medborgare kan tvångsutvisas från Sverige”. En bekymrad kille sa: “Vi är i helvetet mitt i Bagdad och vi kan inte språket “. Inga fakta om varför Migrationsverket anser att säkerhetsläget inte är tillräckligt allvarligt för att bevilja asyl bara för att man kommer från Irak.
En 18-årig tjej som bott i Sverige sedan hon var nio år berättade i ett annat inslag att hon var rädd. Jag förstår rädslan, men Sverige är ett litet land och kan inte acceptera alla som skulle vilja bo här. Särskilt inte så länge integrationen inte fungerar, utan stora grupper lever utanför samhället, och försörjs av bidrag som betalas av andra.
Det är svårt att se en flykting i ögonen och säga nej, men den som säger ja nekar samtidigt en svensk skattebetalare vård eller omsorg. Pengar räcker inte till allt. Vi måste ha ett migrationssystem med inslag av ordning och reda. Alla som får ett ja från Migrationsverket är välkomna, och måste snabbt tas in för att bli självförsörjande. Men den som får avslag måste gå.
Det är farligt för samhället om många väljer att trotsa våra myndigheters beslut och stanna i alla fall under jorden i skuggsamhället. Dessutom är det respektlöst mot svenskarna.
Jag är fullt medveten om att vi som är födda här, och är en del av Sverige med pass och personnummer, har tur. Det finns skäl att ödmjukt känna tacksamhet. Vi kunde alla lika gärna ha fötts någon annanstans – mitt i ett kulhagl – och ingen människa med hjärta kan läsa om krig och katastrof utan att känna empati.
Men vi har hjälpt till mycket många människor och det har kostat på många sätt. Nu är det skärpningar. 2023 fick fyra av fem asylsökande avslag, enligt Europaportalen. Det är bra. Migrationsverket gör bedömningen att många asylsökande från Irak kan återvända, eftersom inte hela landet är farligt. Det är beslut vi måste acceptera.
Vad vi än tycker om det så är världen uppdelad i länder, och inom varje land finns det olika regler och skattesatser, med välfärdsmodeller. Då fungerar det inte att ha fri invandring där var och en får bestämma var de vill bo.
Trots public servicens subtila propaganda är det faktiskt så här verkligheten ser ut. Med dess brister och målkonflikter.
Caroline Dahlman
Högerliberal samhällsdebattör
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.