Åtminstone sedan William Langland första gången skrev om Robin Hood i sitt verk Piers Plowman 1377, verkar det ha varit något speciellt med rövare. De tilldelas mycket lätt rollen som pseudohjältar snarare än de skurkar de faktiskt är.
Kanske är det särskilt inarbetat i den amerikanska kulturen. Från legendariska figurer från vilda västern-eran som Jesse James och Butch Cassidy och The Sundance Kid till människor från 1930-talets offentliga fiendeera med Bonnie och Clyde och John Dillinger. Å andra sidan kan det lika gärna vara en mer allmän mänsklig tendens. Vi har ingen brist på exempel på detsamma från vår sida av poolen. Clark Olofsson är kanske det mest kända exemplet vi har på detta, men långt ifrån det enda.
Men den här bilden av just bankrånare som nästan ädla anti-etablissemangstyper som bara vill leva i frihet och kanske till och med hjälpa andra – det återkommande Robin Hood-temat – passar illa för verkligheten. Något som filmskaparna Stephen Robert Morse och Seth Porges verkar hålla med om. Deras dokumentär How to rob a bank hade nyligen premiär på Netflix.
Dokumentären handlar om Scott Scurlock, mannen som på 1990-talet rånade 19 banker i Seattle i nordvästra USA. Hans användning av högkvalitativ smink och ansiktsprotes gav honom smeknamnet Hollywood från polisen. Scurlock såg sig själv mycket som en Robin Hood-liknande karaktär. Och det gjorde även hans vänner som hjälpte honom att begå rånen. Men det är tydligt i dokumentären att det är ren dynga.
Scurlock tjänade cirka 21 000 dollar i månaden. Han gav visserligen lite pengar till bekanta ibland om de behövde det, men främst gick pengarna till det goda livet. Han reste, han åt på fina restauranger och hade det allmänt trevligt. Dessutom hade han byggt en 140 kvadratmeter stor trädkoja i tre våningar med både el och avlopp.
Marken trädkojan byggdes på och själva kojan blev dock hans före rånet. Scurlock hade en tydlig talang för kemi och under sin tid som student började han tillverka metamfetamin. Först i universitetets laboratorium och senare i egna lokaler.
Det blir väldigt tydligt i dokumentären som sagofiguren Scurlock mest liknar är inte Robin Hood utan Peter Pan. Han är ett barn som inte kunde växa upp. Att få jobb låg inte i korten för honom. Han skulle vara fri. Fri att leva ditt liv på dina egna villkor. Även om det innebar att han sålde droger och rånade banker?
Filmskaparna ger gott om utrymme till de människor som verkligen led av Scurlocks och hans följeslagares brott. Bankpersonal som var traumatiserade av att ha vapen riktade mot deras ansikten och som inte visste om de någonsin skulle få träffa sina familjer igen.
Seattle i sig är en stark karaktär i filmen. Vid den tiden började teknikföretag som Microsoft och Amazon etablera sig i staden och antalet banker växte explosivt, de fanns överallt. Och de blev bestulna hela tiden. Så det tog tid för myndigheterna att få upp ögonen för Hollywood.
Scurlock hade onekligen en personlighet som dras till brottslingen. Inte bara naturligtvis, men eftersom hans vilja att göra som han ville aldrig tyglades eller ställdes inför några konsekvenser, kanske det var oundvikligt. Det hjälpte inte heller att Seattle, på den tiden grungekulturens hem med dess djupt kända anti-etablissemanget, och dess befolkning delvis hejade på honom.
Förre polisen, kriminologen och nu moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm har välförtjänt beskrivit hur viktig kulturen är för att antingen förstärka eller avhjälpa brottsligheten i sin vällästa bok Lag och ordning (Timbro förlag).
Nu är det snart 30 år sedan dog Scurlock i samband med sitt sista rån. Men perspektiven har inte förändrats. Hans vän och medbrottsling Steve Meyers berättar hur han, när han grep honom från marken, såg ljuset skina genom skotthålen i flyktbilen på alla sedlar. Hans huvud var fyllt av gudomlig musik och pengarna blev nästan som en klargörande talisman för honom. “Vad är det här? Det är bara papper. Vem bryr sig. Varför gör folk allt de gör för något så meningslöst?”
Men pengar har inget andligt värde annat än att de är en representation av en persons hårda arbete och därigenom senare välförtjänt belöning. Det var ingen mening med pengar för Meyers och Scurlock eftersom de aldrig hade tjänat några. Och Hur man rånar en bank är en lysande film inte bara för att den är underhållande och spännande, utan för att den gör detta så tydligt.
Daniel Persson
Politisk redaktör, Norrbottens-Kuriren
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
