Det var en brokig skara människor som dök upp när Skattebetalarnas förening bjöd in till lunch i centrala Karlstad förra veckan. Budskapet var tydligt – Karlstad är ganska bra på att använda skattemedel. Men det går att bli ännu bättre och det läggs pengar på sådant som knappast kan betraktas som kärnverksamhet.

En färsk rapport berättar hur Karlstad placerar sig bland Sveriges kommuner vad gäller effektivitet inom fyra områden. Kostnaderna för förskola, grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg har analyserats och jämförts med den kvalitet dessa kärnverksamheter levererar. Detta har i sin tur jämförts med de kommuner som tillhör det bästa kvarteret för respektive område.

Poängen är att kommunerna kan lära av varandra och att lyfta fram skillnaderna i kostnader och leverans. Det finns inget direkt samband mellan att betala mycket och att få kvalitet.

Karlstad får bra betyg även här finns det pengar att spara. I rapporten, som finns att ladda ner från Skattebetalarnas hemsida, står det att 127 miljoner kronor kan sparas om man skulle nå toppkvartalet i respektive område. Framför allt är det förskolan som har utvecklingspotential.

Totalt i Värmland hävdar rapporten att det finns närmare 700 miljoner att spara, vilket alla länets kommuner borde vara glada över. Frågan är dock hur högt jublet stiger och om rapporterna ens läses. Risken är överhängande att de kommer att ses som partipolitiska bidrag från människor som gråter när de deklarerar. Men samtalen runt borden i Karlstad tyder på annat. Pensionärer, politiker, pokerproffs och patrullerande poliser var alla överens om att en effektiv och respektfull hantering av hälften av den inbetalda lönen är att föredra framför ineffektivitet. Det borde inte vara en höger/vänster fråga heller.

Många kommuner och regioner gjorde överskott under lågränteåren. Tyvärr är dispositionen av dessa överskott dåligt reglerad. Det finns en vinstutjämningsreserv, RUR, att lägga överskotten på för att spara i ladorna. Tyvärr är det frivilligt att göra det, vilket gör att pengarna tenderar att hamna på saker som avsevärt skiljer sig från den kärnverksamhet som de flesta är överens om ska drivas i kommunal regi.

Kommunerna har en egen arbetsgivarorganisation som heter Sveriges kommuner och regioner, SKR. I praktiken är det en omättlig gökpojke vars främsta uppdrag är att hitta nya sätt att be om mer pengar. De borde istället fokusera på att arbeta för en god arbetsmiljö och ett effektivt utnyttjande av de pengar de redan har. Men incitamentet för detta är i bästa fall liten, men förmodligen obefintligt när andras pengar är inblandade.

Dessutom agerar SKR som myndighet utan att omfattas av offentlighetsprincipen. Detta har kritiserats från både höger och vänster, vilket verkar vara en lika bra indikation som någon annan på att allt inte står rätt till.

Med lunchen in Karlstad var även Philip Syrén, som har uppdraget som avfallsombudsman. En funktion som funnits i föreningen sedan 2010. Det råder ingen brist på uppslag i och runt Karlstad. Resecentret har som bekant överskridit budgeten rejält och notan för den halvsmälta polkagrisen, som tydligen klassas som konst och går under namnet Road Runner, får man leta efter. Men var varnade – summan kan dämpa ditt humör för en dag eller två.