Regeringen vänder nu på ett av sina viktigaste vallöften och den enda riktigt påtagliga förbättring många upplevt av bytet till en borgerlig regering. Inblandningen av diesel och bensin kommer återigen att öka.
Tidöpartierna vill höja nedsättningsskyldigheten från sex till tio procent. Den faktiska mixen av diesel och bensin kommer att påverkas, och i slutändan, avgöras av hur mycket el bränsleleverantörerna säljer i sina elbilar. Ju mer el bränsleleverantörerna säljer, desto mindre inblandning krävs med diesel och bensin och vice versa.
Presskonferensen om ökningen och efterföljande intervjuer präglades av motstridiga budskap. Dels ger Tidöpartierna konkreta löften om att detta inte ska drabba hushåll och företag vid pumpen. “Utsläppen minskar och priset blir lägre”, förklarade Sverigedemokraternas miljöpolitiska talesperson Martin Kinnunen.
klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) förklarade att sänkta skatter kompenserar för priseffekterna. Det var ett definitivt uttalande. Ingen kanske, inte här. “Användningen av biobränslen kan öka utan att höja priset vid pumpen”, lovade Pourmokhtari.
Däremot förklarar de att de inte kan ge några garantier. På diesel är den skattesänkning regeringen hävdar “mer än väl” ska kompensera för det dyrare biobränslet i själva verket en höjning. Vid nyår höjs dieselskatten med elva öre. På bensin sänks den med 75 öre.
Regeringen kan dock inte ge ett tillfredsställande svar på vad en högre nedsättningsskyldighet innebär i kronor och ören per liter. Om du inte vet är påståendet att sänkta skatter skulle neutralisera hela prisökningen hetluft. Och hur regeringen förvandlar en skattehöjning till en skattesänkning är verkligen höljt i dunkel.
Förmodligen är det det samma sifferövning som för ett år sedan. Sedan försökte regeringen övertyga väljarna om att bensinskatten sänktes med 1,64 öre och dieselskatten med 43 öre. Faktum är att skatten på bensin sänktes med 60 öre, medan skatten på diesel steg med 15 öre.
Att Tidöpartierna kommunicerar skattehöjningar som sänkningar beror rimligen på deras jämförelse med teoretiska skattehöjningar de kunde ha gjort men avstått från. Ett bedrägligt sätt att argumentera. Antingen betalar folk mer eller så betalar de mindre. Om folk betalar mer är det ingen minskning.
Den här typen av semantiska förvrängningar imponerar inte. Det inger inte heller förtroende att det som Tidöpartierna presenterar nu är väldigt långt ifrån de löften som gavs under valrörelsen. Detta försvaras något vagt med att EU:s regelverk inte tillåter mer. Så var det, men visste inte Tidöpartierna om detta innan valet?
Om det nu är så Tidöpartierna är klämda mellan sina egna löften och EU, de måste välja sida. Vem är viktigast – de svenska väljare vars röster mobbats eller eurokrater som varken förlorar röster eller pengar på grund av detta.
Ett år uppvaktade väljarna Tidöpartierna flitigast under valrörelsen en viss lättnad. Detta är inte vad vi kommit överens om. Svekdebatten är oundviklig.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
