Ledare: I Forshaga finns hijabis som tatueras av nazister

Ledare I Forshaga finns hijabis som tatueras av nazister



image.php?type=preview&uuid=65806cd9 3577 5567 88d4

Samtidigt som politikerna outtröttligt försöker hitta lösningar på segregationen i Sverige tatuerar sig kvinnor med hijab av en nazist i Forshaga. Politikens fokus har helt missat grundproblemet med segregation.

På somrarna satt min mamma och hennes kompisar alltid ute på vår slitna balkong. De åt, skrattade och utbytte lite skvaller. Jag stod mest i mitt hörn och avlyssnade.

En dag pratade de om något väldigt konstigt. Några kvinnor som bar slöja, “hijabis”, började tatuera sig. Men inte med vem som helst, utan med en nazist i Forshaga.

Är detta Jimmie Åkessons efterlängtade bevis på att invandrare är onda monster eller är det ännu ett exempel på en medelålderskris?

Ingen av kvinnorna är nazister. De arbetar, studerar och tar hand om sina familjer, precis som alla andra. De kan bara inte tatuera sig någonstans.

En kort stund fanns det ett utrymme där helt andra människor möttes och interagerade. Möjligen var det också lite trevligt. Efter det går de hem och hatar varandra igen.

Det är precis det som kallas sammanhållning.

Politiken går mer och mer åt samma håll idag. Ulf Kristerssons regering vill se fler muslimer på en flykt bort från Sverige. Socialdemokraterna försöker komma på någon “ny politik” som är mer eller mindre vad något högerparti sa redan för fem år sedan.

För några dagar sedan presenteras Socialdemokraternas Lawen Redar säger att hon vill se rivning av bostäder i utsatta områden, inkomstkrav och en nationell folkräkning. Målet är att jämna ut “hjärta” ska vara svenskt och segregationen måste brytas.

Men ingen vet ens vad det betyder.

Problemet är så mycket större än att vissa hem ser lite gamla ut och att invandrare beter sig på något knepigt sätt som Lawen Redar inte gillar.

Vårt problem är att vi tycka om segregation. Det är vad vår sociala gemenskap, vår sammanhållning, består av.

Vi höjer på ögonbrynen om pizzabagaren inte är turk, telefonförsäljaren är äldre än 25 och byggarbetaren är kvinna. Så har det varit långt innan debatten om “svenskhet” ens blev en grej.

Som samhälle har vi gemensamt drivit detta segregerande sammanhållning. Många gånger motvilligt.

Denna frenesi om att göra politik av människors identitet har fått oss att tro att det finns “korrekta” sätt att leva efter vem man uppfattas vara.

Människan har alltid varit okej med att uppfatta sig själv som en massa olika saker beroende på var hon är. Hemma är du förälder, på jobbet arbetare och på fritiden fotbollshuligan.

Frågan om någons identitet är egentligen ganska ointressant. Något som är mycket viktigare är att garantera en bra utbildning för alla, säkert arbete och gator utan skjutningar.

Politikens roll måste därför vara att bredda möjligheterna för varje individ, oavsett vem den är. Möjligheter bör inte garanteras endast för dem som beter sig på ett sätt som staten anser lämpligt.

Forshagas tatuerade hijabis visar att världen inte behöver vara så svartvit.

Världen och Värmland kommer att fortsätta att bli mer och mer komplicerat. Vi kommer också att behöva träffa människor som vi inte är vana vid att träffa.

Lilla Forshaga kommer också att förändras, även om Gud-Helg-tornet alltid kommer att finnas kvar. Det enda vi kan göra är att svara på de nya behov som uppstår. Idag finns det alldeles för lite av det.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen