I en demokrati är det väljarna som bestämmer var mitten ligger. Man kan inte sitta på ett partihögkvarter och bestämma vilka frågor folk tycker är viktiga, säger Widar Andersson.

Widar Andersson är politisk redaktör på tidningen Folkbladet i Östergötland, med den politiska beteckningen oberoende socialdemokratisk. Hans ledare och kommentarer om svensk politik har kommit att uppskattas av läsare över hela landet och i alla politiska läger.

Många som läser dina ledare håller med om att de är socialdemokratiska, men inte alltid på ett sätt som ligger i linje med den nuvarande partiledningen. Får du inte mycket kritik inifrån rörelsen för att vara för självständig?

– Jag har aldrig känt att det funnits ett krav inom Socialdemokraterna att man ska ha en viss uppfattning i varje given fråga. Tvärtom finns det en tradition av att vara en bred kyrka. Se till exempel på de socialdemokratiska opinionsbildare som är aktiva just nu: Daniel Suhonen, Stig-Björn Ljunggren, Niklas Nordström, Göran Greider, Veronica Palm och tidigare även Lotta Gröning. Det finns en stor spridning av perspektiv och det måste man ta hänsyn till om man siktar på att vara ett 30-procentigt parti eller större. Sedan krävs det förstås i ett politiskt parti att vara lojal i samband med vissa större beslut.

Du har intresserat dig mer för SD än många andra opinionsbildare. Hur tycker du att SD ska ses idag?

– De är partiet som har makten. Jag känner igen mycket från socialdemokratin SD. De har lärt sig att man måste släppa vissa frågor och tänka strategiskt framåt. Andra partier måste fortfarande se upp för att SD kan växa ytterligare.

Du har sagt att det inte är partier som Centern eller Liberalerna som ligger i mitten i svensk politik, utan att det är SD, M och S.

– I en demokrati är det väljarna som bestämmer var mitten ligger. Man kan inte sitta i ett partihögkvarter och bestämma vilka frågor folk ska tycka är viktiga. Det finns alltid en tidsanda som de politiska partierna måste förhålla sig till. I Sverige är det tydligt att det är de tre stora partierna som tagit över centrum. 70 procent av väljarna är där. Sedan är det de små partierna som hamnar på kanterna.

Blir inte många provocerade av att du pratar om SD som mittenparti?

– Statsvetarprofessorn Sören Holmberg noterade efter valet 2022 att SD blev större än M bland företagare, större än C bland landsbygdsbor och större än S bland arbetare. Det är de tre intresseorganisationer som dominerat svensk politik de senaste hundra åren. Är man störst av alla tre är man inget extremparti. SD har tagit en central roll i svensk politik.

Vad betyder det nya centret för möjligheten att bilda stabila regeringar?

– Det finns tre stora politiska partier. S är störst. Men går SD och M ihop är de gemensamt större än S. Det är detta S måste förhålla sig till. Nu har man siktat på att försöka förstöra M genom att prata om fascister och så vidare. Det fungerar inte. M ligger kvar på 20 procent och SD växer fortfarande. Så S måste ändra taktik.

Tror du på allvar att S skulle kunna regera tillsammans med M?

– Jag är övertygad om att man har börjat tänka i de här banorna. Annars blir det svårt att få tillbaka regeringsmakten.

Och var hamnar Centerpartiet?

– Jag vet inte. De har tillfälligt hittat en nisch nu när det borgerliga partiet som kan vara det mest liberala genom att de står utanför alla samarbeten. Men det betyder också att de står för motsatsen till det mesta av vad M, SD och S försöker göra just nu. Hur kan man då samarbeta med något av de stora partierna? Om man ska sitta i regering kan man inte fortsätta bråka. Centrumen är väldigt ostrategiska i förhållande till regeringen. (SNB)

Mathias Bred