image.php?type=preview&uuid=ed7e1a7f f9e8 5aa0 a249

Det paradoxala med den här typen av begränsningar är att när man minskar tillgången på råvaran så kan det på sikt minska den positiva klimatpåverkan som var syftet, skriver Pia Clerté.

Det finns flera exempel på EU-lagstiftning som är dåligt genomtänkt och saknar ordentliga konsekvensanalyser. Tre nya miljölagar ligger just nu på bordet som riskerar att skada den svenska skogsnäringen helt i onödan.

I Sverige har vi en hållbar skogsindustri med en årlig avverkning på mindre än en procent. För varje träd som fälls planteras två nya. Det gör att vi idag har dubbelt så mycket virkesråvara i skogen jämfört med för hundra år sedan.

EU vill utöka det så kallas LULUCF-förordningen (användning av mark och skog) för att större skogsområden ska stå orörda för att ta upp koldioxid. Det paradoxala med den här typen av begränsningar är att när man minskar tillgången på råvaran så kan det på sikt minska den positiva klimatpåverkan som var syftet.

Ur klimatsynpunkt är trä ett bättre byggmaterial än betong och papper är ett bättre förpackningsmaterial än plast, eftersom träråvara binder kol. Detta anses av vissa vara skogens viktigaste uppgift – att träråvaran ersätter fossila material. Även för den svenska skogsnäringen, som sysselsätter över 120 000 personer, är det viktigt att det inte leder till att vi avverkar mindre.

Den andra lagen är EU:s naturrestaureringslag som kräver att mark återställs till ursprungligt skick. Den centrala punkten i diskussionen är den tidpunkt mot vilken jämförelsen ska ske. Flera länder har valt sitt inträde i EU som utgångspunkt. Det ger stora fördelar jämfört med Sverige som istället valde att jämföra med hur marken såg ut under förindustriell tid, det vill säga mitten av 1800-talet. Skulle Sverige hellre välja ett eget inträde i EU blir inträdesvärdet 1995 en enorm skillnad.

EU vill också stoppa avskogningen utanför EU genom avskogningsförordningen. Enligt den nya lagen ska företag som avverkar skog eller säljer trävaror intyga att de inte har bidragit till avskogning eller skövling av skog. Utöver bördan av en rejäl ökning av administrativa regler saknas riktlinjer och system för hur rapporteringen egentligen ska gå till. Vissa av kraven på spårbarhet har ingen koppling till verkligheten och företrädare för skogsindustrin varnar för att de inte ens är genomförbara.

Syftet är lovvärt, men designen är som så ofta inte helt genomtänkt. Förordningen, som skulle träda i kraft vid årsskiftet om några månader, fick så mycket kritik att EU nyligen beslutat att skjuta upp införandet med ett år. Det ger utrymme att faktiskt dra upp riktlinjerna för hur rapporteringen ska gå till.

Det är viktigt att regeringen inte bara rycker med sig av de lovvärda målen bakom alla dessa regleringar, utan faktiskt analyserar vilka konsekvenserna blir för Sverige och våra unika förutsättningar som är så viktiga för vår basnäring. Om EU:s förslag inte kan stoppas måste fokus ligga på att genomföra på miniminivå utan att förlora vare sig konkurrenskraft eller grön omställning.

Pia Clerté

Nyhetsbyrån


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa