Alla EU-länder har kommit överens om att nå unionens klimatmål. Men det tänker Sverige strunta i. Eller lifta på de andra. Vårt land har blivit den där trevliga snubben som inte gör vad han ska i grupparbeten.

Den uppmärksamma observatören av svensk politik har noterat att regeringen inte längre är så förtjust i Sveriges nationella klimatmål. I och för sig är det en ganska spektakulär förändring med tanke på att alla partier (utom SD) tills nyligen var helt överens om dem.

Men regeringen och dess hejarklack i form av den nyliberala tankesmedjan Timbro har vädrat kritik om att andra mål är bättre och mer rimliga. Mer “effektiv” för klimatet.

Är man lite cynisk kan man tro att förändringen beror på att regeringen inte längre tror att det går att nå de svenska målen. Men officiellt har det handlat om att Sveriges mål har blivit föråldrade eftersom EU har ett eget ramverk på plats.

Ambitionerna är förvisso lägre än Sveriges, men regeringen har ansett att det är bäst att alla länder i EU gör likadant.

Det är förstås rent nonsens. Alla som någon gång gjort grupparbeten vet att det bästa är inte att alla gör så lite som möjligt och slår sig ner på samma låga nivå. Det bästa är att alla gör lite mer än de borde och då får man gjort snabbare och mer smärtfritt än man tänkt sig från början. Sen har man också marginaler ifall någon i grupparbetet visar sig vara inkompetent och inte gör som de ska.

Men detta har varit mantrat från klimatminister Romina Pourmokhtari och regeringens utredare John Hassler: Det är EU:s klimatmål som är viktigast och bäst. Den som inte håller med framställs som lite töntig.

Det är därför nästan så att folk tyckte synd om ministern, ja hela regeringen, när den uppdaterade klimatplanen uppmärksammades i veckan. I den tvingades regeringen själv skriva till EU att man inte trodde att man skulle klara ett enda av EU:s fyra klimatmål.

Målet för handel med utsläppsrätter, målet för kollagring i skogar och träprodukter, direktivet om förnybar energi och energieffektivitet – alla mål som regeringen säger sannolikt kommer att missas.

Tidöpartiets klimatpolitik har redan fördömts av experterna i Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. Men det är första gången som det döms av regeringens egna tjänstemän.

I EU-sammanhang kommer Sverige nu att bli den där trevliga snubben i grupparbete som alla har stött på någon gång. Han som pratar vitt och brett om allt han har att göra, men när det sedan är dags för leverans inser han med skam att han inte har något att erbjuda.

Efter att ha gjort idioter av alla andra som inte förstår EU:s klimatmål är viktigare än att vara blind för lilla Sveriges, så saknar regeringen nu också EU:s mål. Det är pinsamt och skulle faktiskt vara lite underhållande om det inte var en så allvarlig fråga.

Runt om i världen ser vi värmerekorden. Hur klimatförändringarna blir värre. I Grekland har svenskar evakuerats till hotellen, vilket verkar vara något av en årlig tradition. Vid årets Hajj i Saudiarabien dog hundratals människor i värmeböljan. I Indien kan man inte gå ut när värmen är som värst.

Mänskligheten har aldrig haft ett viktigare grupparbete. Men Sverige har beslutat att inte bidra. Ta en billig tur på de andra.

Regeringen har inte ens tillräckligt med vett för att skolka utan åker runt på konferenser runt om i världen och förväntar sig lovord för Sveriges klimatarbete. De andra länderna har förmodligen allt svårare att förstå varför.