Just nu fylls media av minnesord för Sven-Göran Eriksson. Hans personlighet och liv inspirerar människor över hela världen. Och det finns många lärdomar att dra. Även om sådant sträcker sig utanför fotbollens värld.
Ta bara ett sådant exempel som hur Svennis lyckades kombinera att vara 200 procent varmlänning och samtidigt något av en världsmedborgare. Spelare och tidigare anställda vittnar om att en av Svennis viktigaste egenskaper var hans förmåga att anpassa sig till nya kulturer och omfamna dem till den grad att han nästan sågs som en infödd.
I en dokumentär på SVT säger Svennis själv att han kände sig som en romare under tiden i Lazio. När han som första utlänning blev förbundskapten för England sågs detta först som en skandal i brittisk press. Det ifrågasattes om någon som inte själv var engelsman kunde känna likadant för laget och lyckas leda. Men ganska snabbt blev Svennis inte bara accepterad utan också älskad av engelsmännen, som började se honom som en av sina egna. I minnesord, bland annat från David Beckham, framhålls att Svennis förkroppsligade idealet om en gentleman.
Samtidigt var Värmland hela tiden “hemma” för Sven-Göran Eriksson. Han missade sällan en chans att prata om sin hemstad. Miljontals engelsmän vet att det finns en plats som heter Torsby. En rolig detalj är att även om Svennis pratade flera språk till en imponerande bra nivå så gjorde han det hela tiden med en värmländsk melodi.
I det politiska samtalet idag talas “någonstans” och “var som helst”. De som är rotade i en hemby ställs mot kosmopoliter som lätt kan flytta. Konflikten ses som underliggande i flera länder; inklusive Amerika, Frankrike och Storbritannien. Ofta antas de som är rotade vara de som är mindre öppna för det nya.
Men Sven-Göran Erikssons sätt att vara visade att det inte får finnas någon motsättning mellan att vara förankrad i en by och öppen för det som ligger bortom. Kanske var det till och med så att det var hans trygga och självklara tillhörighet som gjorde att han kunde gå ut och ta sig an världen.
Annars förstås Sven-Göran Erikssons ledarskap som får mest utrymme i dokumentärer och minnesmärken. Här visade Svennis att det gick att vara snäll och framgångsrik på samma gång. Ett mildt ledarskap baserat på förtroende och inte på auktoritet arbetade i lag efter lag. Visserligen fick den svenske tränaren då och då kritik för att vara för snäll. Men resultaten visar att ett sådant ledarskap står sig i konkurrensen. När människor känner sig trygga och sedda presterar de bättre – även högprofilerade fotbollsstjärnor.
Sven-Göran Eriksson är inte längre med oss. Men förhoppningsvis kommer intresset kring honom att leda till att hans värderingar och sätt att se på världen och människor lever vidare under lång tid framöver.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
