Och innan någon andas ut, eller som L-ledaren Pehrson förklarar detta som en “vinst: Det här är fortfarande bara ett förslag. Det finns fortfarande förutsättningar för att delar av regeringsdokumenten ska slå tillbaka mot undantaget i Whistleblowing Act. Det är inte som om de inte har gjort det förut
Protesterna har varit intensiva från bland annat lärare, socialsekreterare och vårdpersonal i över ett år. “Vi specificerar inte”, har tiotusentals offentligt anställda deklarerat vid en rad demonstrationer över hela landet. Strunt i vad regeringen ville göra med dem om de vägrade.
Undersökningar har visat att hundratusentals anställda i de yrkesgrupper som hotades av krav på att förklara papperslösa hellre byter jobb än att följa en sådan lag. Över 100 000 av dem sa att de var mer villiga att gå i fängelse än att anpassa sig!
I hotet om att göra en majoritet av de 1,5 miljoner offentliganställda till fiender till regeringen var det knappast någon överraskning att regeringens utredare Anita Linder, när hon presenterade sin utredning på tisdagen, fick med sig en handfull föreslagna undantag.
Nu föreslås att lärare, vårdpersonal och socialtjänstanställda ska undantas från Meddelandelagen, med motiveringar som går att känna igen från flera ledare här i tidningen. Några av de viktigaste är förstås att sådana krav på främst lärare och vårdpersonal är vansinnigt kontraproduktiva och oförenliga med dessa yrkesgruppers yrkesetik.
Nu finns ett utredningsförslag som ska skickas ut på remiss innan det slutligen blir en proposition som riksdagen kan ta ställning till. Mycket kan fortfarande hända. Det är inte som att ens en majoritet av alla utredningsförslag blir beslut. Det är inte ens som om de nuvarande regeringshandlingarna hittills under mandatperioden har gjort någon nämnvärd skillnad för expertutlåtandena.
I augusti rådde regeringens utredare Joakim Ruist Tidöpartierna från att kraftigt höja bidraget till att förmå personer som är bosatta i Sverige med anknytning till ett annat land att återvända.
Ruist hade knappt hunnit lämna presskonferensen förrän Tidöpartierna meddelade att de tänkte strunta i uppmaningen – och bara en månad senare presenterade precis det förslag som utredningen missade.
Den här gången var Liberalernas Johan Pehrson snabb med att förklara utredningsförslagen för “en seger för Liberalerna och Sverige”, även om det är Liberalernas beslut att regera med stöd av (och krav från) SD som sätter oss i denna situation i första hand.
Samtidigt förklarar talespersonen för Sverigedemokraterna att det inte var “den utgång vi hade velat ha sett”. Ludvig Aspling erkänner dock för TT att SD kompenserats för att inte sätta käppar i hjulet. Vi får se hur långt det räcker…
Det kom också snabbt kommentarer från högerpolitiker, debattörer och ledarsidor om hur kritikerna blåste upp hela frågan och skrämde folk i onödan. Det blev bra till slut.
Som till exempel Sakine Madon på Fokus, som skriver att”Fackföreningar, organisationer, oppositionspartier och tankesmedjor som varnade för visselblåsning visar sig ha oroat sig … i onödan. /// Att Sverigedemokraterna vill det ena och det andra betyder inte att det garanterat blir regeringens politik.”
Påståendet är att hundratusentals protester inte spelade in i utredarens förslag. Att det redan i förväg var avgjort att exempelvis vårdpersonal, socialsekreterare och lärare givetvis skulle få ett undantag.
Som om vi som opponerade oss helt missade debatten under det senaste året, där en rapporteringsskyldighet för alla försvarades hårt av företrädare för regeringsstiftelsen och där liberala företrädare tvärtom var pinsamt tysta.
För dem som kämpar mot antidemokratiska krafter med regeringens makt bakom sig är det nödvändigt att kämpa för varje centimeter. Kanske kommer denna centimeter äntligen att vinnas. Men inte tack vare Liberalerna.
Hur tänker SD-regeringen straffa lärare och läkare som motsätter sig meddelarlagen?Antidemokraterna i SD drar sig inte för att straffa sina kritiker med indragna bidrag