Ledare: Varför blundar Palestinaaktivisterna för Hamas övergrepp?

ff8c4549 ddf3 4ad4 a072 271ff7f8da44



ff8c4549 ddf3 4ad4 a072 271ff7f8da44

Det är slutet av maj och Stockholm får besök av en Nobelpristagare i litteratur. Den rumänsk-tyska författaren Herta Müller, som fick priset 2009, talar i ett seminarium arrangeras av organisationen Judisk kultur i Sverige.
Under rubriken “Jag kan inte föreställa mig världen utan Israel” – ett citat från poeten Paul Celan – håller Müller ett tal som märkligt nog knappt fick någon uppmärksamhet vare sig i Sverige eller övriga Europa. Det är ett brandtal där hon är extremt konkret i sitt stöd för Israels rätt att existera, i sin kritik av antisemitism och auktoritära makter som Hamas och Iran – och i sin hållning för demokrati.

Müller konstaterar att Hamas mål och önskan, när det gäller Irans diktatur, är utrotningen av judar och krossandet av Israel som stat.
“Det finns ett iranskt talesätt: Israel behöver sina vapen för att skydda sitt folk, och Hamas behöver sitt folk för att skydda sina vapen”, konstaterar Nobelpristagaren.
“Den (palestinska) befolkningen hålls medvetet i fattigdom medan Hamas ledarklan blir oerhört rikare – i Qatar.”

Müller konstaterar att Hamas mål och önskan, liksom Irans diktatur, är att utrota judar.

“Vi har israelerna precis där vi vill ha dem”, sa Hamas-ledaren Yahya Sinwar nyligen när civila palestinier dog i tusental. Hamas, även i en framtid med en mindre extrem israelisk regering och ett avslutat krig, utgör ett hot mot både israeler och palestinier.
Det gör Herta Müller också den uppenbara jämförelsen mellan den antisemitiska blodtörsten från Hamasattacken den 7 oktober och några av de värsta övergreppen mot judar under andra världskriget. Och hon tar upp det som borde vara uppenbart: Det är helt obegripligt att den progressiva vänstern så ofta väljer att blunda för övergrepp som begås i islams namn av fascistiska rörelser som Hamas och skurkstater som Iran.
”Hamas straffskala för homosexuella går från minst 100 piskrapp till döden… Och jag undrar varför (demonstranterna) inte bryr sig om att Hamas inte skulle tolerera ens den minsta manifestation för kvinnors rättigheter. Eller att kvinnor som blev offer för sexbrott den 7 oktober paraderades som krigsbyte.”
Nyckelorden i Müllers tal är kanske dessa: “Jag levde under en diktatur i mer än 30 år. När jag kom till Västeuropa kunde jag aldrig föreställa mig att demokratin skulle bli så ifrågasatt. (Unga) verkar ha tappat förmågan att skilja mellan demokrati och diktatur.”
Nu hörs motfrågorna direkt: Så protester mot Israel och kriget är automatiskt antisemitism och diktaturkramande?
Självklart inte. Den här helgen demonstrerade t.ex tiotusentals israeler i Tel Aviv för en omedelbar vapenvila i Gaza och mot Netanyahus regering. Det är fullt legitimt och rimligt att kräva vapenvila och fred, att den israeliska regeringen omedelbart utreder de mycket allvarliga misstankarna om övergrepp och krigsförbrytelser under kriget – och att palestinierna så småningom får leva i sin egen stat.

Israel är en demokrati, om än med brister. Demokratier har all rätt att ställa höga krav, även på hur de för krig.

Flera av dem beskriver sig själva som “förtvivlade medlemmar av den progressiva vänstern”.

Det som får Herta Müller att känna att det räcker är just blindheten för vilken sorts organisation Hamas är, ensidigheten när alla krav riktas mot Israel och för få röster höjs för vad som krävs för en långsiktig fred – en demokratiska Palestina som respekterar mänskliga rättigheter.
Och det gäller inte bara Müller. Femton författare från bland annat England, Frankrike och USA deltar i judisk kultur i Sverige. Flera av dem beskriver sig själva som “förtvivlade medlemmar av den progressiva vänstern”, enligt författaren Ulrika Knutson som övervakar seminariet.
“Det kändes som om den politiskt korrekta vänstern plötsligt var lättad över att sjunga ut, att stämpla Israel och judar som onda”, säger Joshua Cohen, författare till den hyllade romanen “Netanyahus”.
Var någonstans har protester mot Israel följt av ännu skarpare protester mot Hamas? Bland studenttälten? På gatorna i storstäderna? Under Eurovision?
Cohen, Herta Müller och de andra författarna pekar direkt på den stora blinda fläcken för några pro-palestinska aktivister. När du sjunger om ett Palestina “mellan floden och havet” – vad firar du? Vad exakt ropar du efter?

Läs också:
Margit Silberstein: Vad har inte hänt i Almedalen?
Susanne Nyström: Friskolorna har mött kritik i flera decennier


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen