Det är viktigt att gå och rösta! Och att man kan göra det fritt och utan hinder, ja det är så självklart att det anses vara en icke-fråga i demokratier som Sverige; det diskuteras inte ens. Men det borde det kanske?
För samtidigt finns det grupper som är underrepresenterade i valresultatet, trots att de utgör 19 procent av väljarna: funktionshindrade.

I förra riksdagsvalet 76 procent av dem röstade, jämfört med 87 procent av befolkningen som helhet, enligt Statistiska centralbyrån. Lägst valdeltagande var bland personer med synnedsättning, där endast 62 procent röstade.

Lägst valdeltagande var bland personer med synnedsättning, där endast 62 procent röstade

Det finns ingen anledning att tro att just dessa grupper skulle vara mindre intresserade av de allmänna valen än andra. Tvärtom, som Maria Montefusco på Myndigheten för delaktighet påpekar, “är de i större utsträckning än andra beroende av politiska beslut som fattas” (SvD 25/5).
Ömsesidigt är de en brokig skara. En del är unga, en del medelålders, många är gamla, många har låga inkomster.
Vissa har mindre störningar att hantera, en lindrigare form av dyslexi eller begynnande demens på ålderns höst. En stelhet efter en operation som gör det svårt att gå ostödd i trappor.
För andra formar problemen hela deras liv, de är beroende av andras hjälp. Detta inkluderar möjligheten att överhuvudtaget delta i politiken.
Enligt den senaste framlidne Olle Wästberg, som varit ordförande i Demokratiutredningen, det är få partier som satsar på lättläst valinformation och få som använder teckenspråkstolkar (Dagens Arena 4/9 -22). Festlokalerna är sällan handikappanpassade och vad gäller kommunmöten är det 43 procent som inte uppfyller kraven på fysisk tillgänglighet.
Det går fortfarande inte ens att ta sig in i många vallokaler med rullstol och för den som kommer in väntar långa köer, upp till höga bord, där svårlästa valsedlar läggs.

Sverige är en möjliggörare land, i teorin. Det är möjligt att rösta med bud och sedan 2018 är kommunerna även skyldiga att erbjuda ambulerande röstmottagare. De går hem till människor som har svårt att ta sig ut och ställer upp valställ, skärm och valurna och lämnar rummet när väljaren röstar.
Det är vackert. Men så länge kunskapen om denna möjlighet är så låg (SvD 25/5) naturligtvis spelar sådana frågor ingen roll.
Vad behövs då? Vi kanske börjar prata om saken för vad den faktiskt är: ett demokratiproblem.