Löfven menar att det var nödvändigt att stoppa flyktingarna: “Vi kan inte ta emot fler.” Jag håller inte med honom där, men kan ändå ha viss förståelse för hans resonemang.
Men det han inte nämnde var det stora sveket mot de som redan hade kommit – att de skulle dömas efter en annan lag än den som gällde när de kom och därmed få mycket mindre möjlighet att stanna i Sverige. Ingen ärlig person ska se det sveket som acceptabelt.
En lag som begränsar människors rättigheter med retroaktiv verkan är inte värdigt ett rättssamhälle. Med den lag som gällde när de ensamkommande barnen sökte asyl hade de allra flesta fått godkänt. Nu var det tvärtom.
Med den gamla lagen skulle många flyktingar ha fått permanenta uppehållstillstånd från start – nu togs den möjligheten bort. Det innebar att Sverige bröt sina löften till dem som redan kommit hit.
De var redan här, inga extra sängar behövdes för att hysa dem. Men deras möjligheter och rättigheter begränsades som en del av en signaleringspolitik – för att andra inte skulle söka sig till Sverige.
Det sveket blev början på en socialdemokratisk politik som inte längre ens försvarar de utsatta människor som redan har sökt skydd i Sverige. Solidaritet är en bristvara i det socialdemokratiska partiet som nu försöker vinna röster genom att konkurrera med Tidölaget.
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.