Lotta Olsson tipsar: 5 x relationsromaner

a226d2c3 e942 48a7 9010 be1c01d44087


Syskonrelationer kan vara oslagbara: ni har känt varandra sedan barnsben och minns er gemensamma barndom, ni umgås intensivt och stöttar varandra under hela livet. Barndomsvänner kan vara nästan lika nära varandra, men det är ändå något unikt med syskonrelationen och insikten om hur familjen har slutit sig inifrån.

Om det inte är tvärtom förstås. Vissa syskon fastnar i konkurrens om föräldrarna eller upplevda orättvisor, den ena har levt i helt andra världar under uppväxten och vägrar hålla med om den andres verklighetsuppfattning. Det finns lika många olika minnen som det finns syskon, och det är omöjligt att se någon sanning.
Syskonförhållanden är förstås ett tacksamt ämne för romanförfattare och Moa Herngren koncentrerar sin “Syskonfejd” kring tre syskons bittra konflikter efter en förälders död. Det finns mycket att identifiera sig med, och inte bara för syskon. För den här typen av komplicerade konflikter kan också uppstå på arbetsplatser, skolor och alla tänkbara samhällen, för att inte tala om kärleksrelationer. Det är jobbigt med relationer mellan människor, helt enkelt, och ju närmare man har varit varandra desto svårare kan konflikterna bli.
I grund och botten handlar det förstås om hur olika vi uppfattar situationer: där någon tycker att de blivit fruktansvärt illa behandlade, någon annan har inte ens märkt vad som hänt, där någon trodde att de trampade dem på tårna, någon annan har blivit djupt sårad.
På andra sidan skalan finns de stödjande, kärleksfulla relationerna, som de som Åsa Hellberg beskrev mellan systrarna i “Det sista kapitlet” eller Denise Rudberg mellan vännerna i “Den femte samverkan”. När någon blir dålig kliver de andra direkt in, utan att ens reflektera. Den typen av närhet är familjen när den är som bäst.
Du kan bygga en familj av vänner om ursprungsfamiljen inte har fungerat av någon anledning. Väljer du dina vänner? Ibland är det bara de som råkar vara i närheten, som i Malin Letsers “En tid för allt”. Det kan räcka med att bara vara bredvid varandra vid rätt tillfälle.

Moa Herngren
“Syskonfejd”
Norstedts, 445 sid
Syskonen är tydliga med sina bilder av varandra: storasyster Ullis får inte ordning på sitt liv och utnyttjar mamma, smarta mellansyster Andrea har ett enormt kontrollbehov och lillebror Rasmus är bortskämd och vet inte hur lätt han har haft det.
Fast man umgås fortfarande såklart. När pappa dör är det viktigare än någonsin att samlas kring mammas födelsedag.
Varpå allt spårar ur, konflikterna uppstår och släkthistorien så småningom måste skrivas om i grunden. Hur väl stämmer egentligen bilderna de har på varandra?
Om det är någon som borde skriva om syskonproblem så är det Moa Herngren, som de senaste åren har skrivit två imponerande romaner om komplicerade familjeförhållanden, “Svärmother” (2020) och “Skilsmässan” (2022). I båda de böckerna har hon lyckats spegla de olika sidorna av en konflikt, så väl att man verkligen förstår de olika perspektiven.

Det gör hon också i “Syskonfejden”, som strös med skickligt utvalda familjedetaljer när syskonen börjar städa ur pappas efterlämnade ägodelar. Visst, vissa väcker minnen, men inte nödvändigtvis samma minnen. Vad ska sparas, vad ska slängas och vem har rätt till vad? Och vart tog vissa saker vägen?
Utöver detta finns allt annat som syskon kan klaga på och använda mot varandra. Varför kommer ingen ihåg att Andrea är glutenintolerant? Vem lägger ens märke till vad Rasmus har varit med om under sin uppväxt? Varför förstår inte Andrea hur stor skillnad det är mellan hennes och Ullis ekonomi?
Missförstånd haglar och misstankarna stiger. Delade de ens en barndom? Tveksam. Men kan de fortfarande förstå och respektera varandra? Moa Herngren har en förmåga att lyfta fram ett antal mindre smickrande egenskaper hos alla, men också att förklara dem så bra att det känns som att läsa en ovanligt begåvad familjeterapeut.

Åsa Hellberg
“Det sista kapitlet”
Forum, 288 sid
Det är 1925 i Fjällbacka, och Hildur är på väg att emigrera till USA, där hennes man har köpt en gård. I Wisconsin ska de äntligen få bo tillsammans. Syster Signe tänker stanna kvar i Sverige och har fått arbete hos en välbärgad familj.

Men invandrarverkligheten är inte alls vad Hildur har föreställt sig och Åsa Hellberg beskriver levande en dold vardag för kvinnorna som kämpade ensamma på gårdarna, medan männen var på annat håll och arbetade för välbehövliga kontanter. Inte heller Signe har ett lätt liv hemma i Sverige, i den komplicerade familjen där hon både jobbar och blir kär.
Åsa Hellberg berättar skickligt och fängslande (om än ibland lite lättsinnigt) 1900-talets kvinnohistoria i den tredje delen av sin trilogi, som inspirerats av hennes egen familjs öden. De tidigare delarna är “Inte utan min syster” (2022) och “Aldrig ensam” (2023).

Annika Thor
“Sälflickan”
Wahlström & Widstrand, 118 sid
“Jag hade en syster som hette Lilly”, så börjar Annika Thors “Sälflickan”, en vacker kortroman om Harry, en äldre konstnär. Syskonförhållandena har präglat hans liv, framför allt till systern Lilly som inte var som andra. Även den döde storebrodern, vars namn Harry fick ta över, finns där som en skugga, en reflektion och ett diffust hot. Om den första Harry hade överlevt, skulle inte den andra ha fått existera?
De växer upp i en fattig familj på västkusten, i en tid då ideologierna växte sig starka. Storebror Valter blir en rörig kommunist, medan Harry istället dras till de unga nationalsocialisterna.
Det låter lite schematiskt, men Annika Thor gör en tät, melankolisk berättelse om ideologiska övertygelser, ungdomlig hybris och sorgliga insikter. Det slutade inte bra för Lilly, det blev en katastrof som har varit en tung börda för Harry under hela hans liv. Var det hans fel?

Denise Rudberg
“Den femte samverkan”
Norstedts, 280 sid
Fyrtiotalets krigsvintrar är legendariska och i januari 1942 är det iskallt. Och farligt förstås. På Försvarets kryptoavdelning börjar man misstänka att tyskarna jagar norska motståndsmän som kan ha tagit sig över gränsen i Värmland. Elisabeth Lagerman och hennes bror Arne, som har en släktgård där och därmed lokalkännedom, skickas på ett hemligt uppdrag för att förhoppningsvis lyckas rädda norrmännen.

Kvar i Stockholm finns Elisabeths vänner Signe, som har problem med professor Svartström, och Iris vars ena son har hamnat i stora problem på sin antisemitiska skola.
Det är den femte delen i Denise Rudbergs serie om andra världskriget, och hon tar med mycket av både tidsperioden och relationerna mellan människorna. Ibland skissas det lite för snabbt, men det är en del av genrekraven inom lätt underhållning.

Malin Letser
“En tid för allt”
Louise Bäckelins förlag, 331 sid
Mycket rörig historia om tre kvinnor som träffas en sommar i ett hus på Södermalm i Stockholm. Jennie har lämnat sin man, medan Lovisas man har dumpat henne för en annan kvinna. Av nödvändighet delar de en liten lägenhet, där grannen är en nybliven ensamstående mamma, Alexandra, som försöker bli ihop.
Men det är något i “En tid för allt” som fastnar: det finns en förfärlig mängd ytliga självhjälpsplattityder, men de blandas med ibland ganska kloka insikter om hur man kan överleva kriser med hjälp av vänner, kanske till och med lättare om du har nyligen träffat dem. Det gör ont, men efter ett tag gör det fortfarande mindre ont.
Berättelsen kretsar mest kring den olyckliga, övergivna Lovisa, som saknar sin sjuåring outhärdligt mycket, ännu mer när exmakens nya flickvän blir en perfekt bonusmamma.
Läs mer av Lotta Olsson och mer om böcker


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen