Messiah Hallberg: Åkesson vet inte vad som är god satir

e0b8b199 3df0 49a0 861e bcd80ea94b20



e0b8b199 3df0 49a0 861e bcd80ea94b20

Det är turbulenta tider. Man får inte sjunga om att utlänningarna ska ut, inte ens på Sverigedemokraternas EU-valvaka. Vissa kanske säger: om inte där, var i helvete kan man göra det? Tyvärr vet jag inte det. Däremot undrar jag ibland om inte sverigedemokraten David Lång hade kunnat sitta kvar i riksdagen om han bara hade sagt: “Har du ingen humor? Det var förstås satir. Jag sprang med medias hatiska bild av en SD-politiker Ni förstår själva att ingen är så dum att de själva söker upp en journalist och börjar sjunga om att utlänningarna ska ut?”
Om han hade sagt det – hade han kunnat stanna? Eventuellt. För satir är en härlig uttrycksform som kan innehålla lite av allt. Satir är också, passande nog, Sverigedemokraternas favoritkategori av underhållning. Efter “Kalla faktas” granskning av SD:s så kallade trollfabriker trodde Jimmie Åkesson och tiotusentals (eller var det tjugo?) SD-twittrare att allt som delas via dessa konton var satir.
sa Åkesson då i Aftonbladet: “Om du inte förstår humor och satir så är det nog ingen idé att försöka förstå.” Och: “Det är svårt att förklara humor för någon som inte håller med.” Två bra poäng av Åkesson. De är nästan omöjligt att förklara humor för någon som inte håller med.

Jag såg reportaget om trollfabriker och kunde inte låta bli att lägga märke till att mina egna humoristiska klipp dök upp ofta i programmet. Frågan är om någon person, inte aktiv i riksdagen, syntes lika mycket i de där delade trollklippen som jag. Det visade sig att SD:s trollfabriker ibland tyckte att jag sa något viktigt om samtiden.

Jag har föreläst i ämnet, jag har blivit anlitad på konferenser, där humorlösa män och kvinnor har suttit och nickat i takt när jag pratat om satirens betydelse i samhället.

Många menar att SD ligger i framkant när det gäller att använda kraftfull satir. I deras egen mediekanal Riks bjöds för några år sedan på en rolig sketch, där medieprofilen Chang Frick simulerade att han var Turkiets president Erdogan. Hur visade han det? Han bar en Erdogan-mask, samtidigt som han upprepade gånger upprepade att han var Erdogan. Satir behöver inte alltid vara komplicerat, så länge det är sant. Naturligtvis en skiss alldeles för vågad för att visas i statens propagandaapparat.
Joanna Doona, suppleant lektor i medie- och kommunikationsvetenskap, säger i nättidningen Konkret: “Det verkar som att framväxten av digitala medier generellt har bidragit till mer satir.”
Häftigt! Det är roligt att satiren diskuteras eftersom jag själv är en resande säljare i den. Och det praktiska med att vara en resande säljare i synnerhet satir, är att ingen vet vad det är. Och som alla låtsas veta. Jag har föreläst i ämnet, jag har blivit anlitad på konferenser, där humorlösa män och kvinnor har suttit och nickat i takt när jag pratat om satirens betydelse i samhället. För vad är satir? Ingen vet. Det enda du vet är att alla säger att de älskar det. Det är elitistens form av humor, den förhöjda formen av den billiga solbrännan. “Gärna satir som får mig att tänka, som får mig att ifrågasätta min egen världsbild”, brukar man säga.
Jag minns när jag var på anställningsintervju för programledarejobbet för “Svenska nyheter”. Innan jag ens hunnit slå mig ner fick jag en fråga från en av SVT-cheferna: “Messias, vi kan nog börja med att fråga: Hur skulle du själv definiera satir?”
Frågan kom naturligtvis som ett slag i magen. Det är lite som att söka prästadömet och innan du ens har kommit in i kyrkan säger kyrkoherden: “Först, kan du bara beskriva Gud för mig lite snabbt. Bara så att jag vet att vi pratar om samma person här.”

Satir kunde ha varit när en 50-årig sverigedemokratisk riksdagsledamot står och sjunger för en journalist att utlänningarna måste gå.

Vad är satir? Hur svarar man ens på en sådan fråga? Jag muttrade någon klyscha om att satir, i den bästa av världar, innehåller både skrattets lätta kvickhet och reflektionens sjuka blekhet. Mannen som ställde frågan nickade igenkännande. Mötet fortsatte, jag fick jobbet. Två av de fyra som var på plats har senare erkänt att de suttit där, livrädda för att frågan sedan skulle ha gått vidare till dem.

Oavsett vad satiren är spelar roll märker man tyvärr väldigt snabbt hur det precis som allt annat i det här landet (The survival of the planet! Eurovision! The Gays!) har blivit en höger/vänster-fråga. Satir har ändå funnits som begrepp i några hundra år nu. Och hittills har ingen, vare sig till vänster eller höger, någonsin skrattat en enda gång åt något som gjorde narr av deras egna politiska åsikter. Därför måste du som satiriker hela tiden påminna dig själv om att du gör material för barn – för små, små barn.
Jag vet inte så mycket om Jimmie Åkesson, men jag vet att han uppenbarligen inte har någon aning om vad bra satir är. Det har nästan ingen.
En vänsterman twittrar:
“Herr talman” på SVT levererar guld varje vecka just nu. Regeringen och det socialdemokratiska partiet får det jobbigt.
Förutom det anmärkningsvärda att man som vuxen känner så starkt för dockteater, är det också anmärkningsvärt att bara hylla satir som bekräftar ens egen världsbild.
Så vad är satir då? Det finns förstås ett ärligt svar: satir är när någon uttrycker en åsikt vi redan har, på ett mer påhittigt sätt än vi själva klarar av. Satir är när någon bekräftar vår världsbild, med hjälp av en massa överdrivna poäng. Och satir hade kunde ha varit när en 50-årig sverigedemokratisk riksdagsledamot står och sjunger för en journalist att utlänningarna måste ut.
David Lång borde förstås ha sagt där och då: “Om du inte förstår humor och satir så är det nog ingen idé att försöka förstå.” Nu skulle jag vilja ha lite dopp till dessa chips, tror du att det här finns någonstans?”

Läs också:
Per Hagman: Det här kommer att bli sista sommaren som någon tar en Voi till sin jävla


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen